Aftonbladet – 11 januari 1848, sida 2

S R. F. funnes vid behandlingen af skattejemkningskommittens betänkande, vore att derom göra anmärkning hos konstitutions-utskottet, hade hr von Hartmansdorff svarat, att detta icke skulle leda till målet, som för hr v. Hartmansdorff vore uppehåll med den kgl. propositionens behandling. Hr Sandströmer: Grefye Anckarsvärd synes bafva föreställt sig, att kommitterade gjort alternativt förlag i afseende på räntepersedlarnes förvandling, af ruktan för obenägenhet hos styrelsen mot ovilkorig förvandling i penningar, men så är icke förhålandet, utan kommitterade hafva derutinnan gjort fseende på de delade tänkesätten hos dem, som örr yttrat sig om saken, och på möjligheten att lrifva den igenom. — Beträffande anmärkningen, utt jern också hade bordt upptagas, lika väl som ;spanmål och smör, förmälte hr S., att denna vara, såsom beroende af konpjunkturerne, icke vore lämpig till skattemätare. Dessutom vore det olämpligt att utstaka räntor af jorden i annat än jordprodukjer. Den skänk, hvarom man talat vid fråga om kronojords upplåtande till skatte, är längesedan gjord, då man tillförsäkrat innehafvare af kronojord eganderätt dertill, så länge arfvingar till honom finnas. Skatteköpeskillingen har i medeltal ej utgjort mer än 5—6000 rdr årligen, och kommitterade hafva ej velat eftergifva der såsom en ren uppoffring å statens sidå, utan i beräkning på andra motvägande inkomster. Frih. Raab. Adam: Formfel bör ej lägga hinder i vägen för behandlingen af en fråga, som alltsedan 1712 varit föremål för ständernas uppmärksamhet. 10 S RB. F. säger ej, att vederbörande embetsverks utlåtanden skola åtfölja en kunglig proposition. Man vet ej, om icke utlåtanden äro afgifna, och ständerna skulle således kunna blottställa sig för åtlöje, om de anhölle att K. M:t ville infordra sådana utlåtanden. Det har invändts mot räntepersedlarnes förvandling i penningar, att större egendomsegare icke skulle vara betjenta dermed; men då, enligt kommitterades uppgifter, af 55,000 tunnor spannmål blott 5000 blifvit levererade in natura och händelsen är densamma med hästvakansoch arrendespanmål, synes det, som räntegifvarne sjelfve heldre vilja gifva penningar; och det är således skäl till förvandlingen. Denna leder äfven till förenkling i uppbördsverket. Man har förespeglat möjligheten, att penningen kan falla och spanmålen stiga. Hela summan af grundskatterna utgör blott 1,450,000 eller !; af hela budgeten. Om nu på !, förloras några procent, så skulle bevillningen icke derför stiga serdeles kännbart. Hr von Hartmansdorffs argument, att folkmängden ökades i större proportion, än tillgången på födoämnen, hölle icke stånd mot det factum, att Sverge, som förr importerat spanmål, nu, sedan folkmängden betydligt ökats, exporterat spanmål, äfven i missvextår. Man har förespeglat, att ganom räntepersedlarnes förvandling i penningar embetsmännen skulle lida förlust på sina löner; men om icke tull och andra statsinkomster funnes, hvart skulle regeringen då taga vägen med sina 4,450,000 rdr. Om standerna beviljade 8 gånger så mycket, hvarföre skulle de då icke bevilja de få procent, som panningen skulle kunna falla. Grefve Anekarsvärd upplyste, att den tanka hr von Hartmansdorff hade yttrat, att grefven skulle hysa förkärlek för smör och bröd, vore oriktig. Grefven hade tillstyrkt alla räntepersedlars förvandling i penningar. Friherre Cederström ansåg skatteregeringen böra lämpas efter hvar landsorts serskilda beskaffenhet; annars vore den oförnuftig. — Med den af br Sand-trömer anmärkta eganderätten hos åbo å kronohemman bängde så ihop, att åboen kunde uppsägas när som helst och tilldelas annan jord. Hr von Har(lmansdorff upplyste, i anledning af frih. Raabs förutsättning, att åtminstone icke från kammarkollegium eller kammarrätten utlåtande öfver skattejemkningskommitteens betänkande varit infordradt. — Mot frih. Raabs anmärkning, att folkmängden ej ökades i större proportion än produktionen af födoämnen, genmålte tal., att man ej finge bedöma förhållandet med spanmål från det ena året till det andra, utan för en längre tidrymd. Att spanmålen nu är dyr, visar au den håller sig bättre i pris än penningen. Hr Åkerman, Fr. ville motsätta sig räntepersedlarnes förvandling i penningar af tvenne skäl, nemligen först derför, att man i ett samsbälle bör tillse hvad som är nyttigt både för det hela och för de enskilde, samt i följd deraf, att staten har hvad den behöfver och icke, såsom nu, är oviss om sina inkomster, i hvilket afseende erfarenheten icke lemnar några garantier för framtiden; och för det andra derför, att allmogen mest fruktar att erlägga sina utskylder i penningar och heldre gör naturaprestationer, Som äro mer värda än penningebeloppet. — I flera län göres markegångssättning å,persedlar, som icke finnas inom länet; t. ex. i Westernorrland, der deputerade upptaga i värde en gås, fastän flera af dem kanske aldrig sett någon. Hr Rosenblad, Bernhard, gillade, att kommitteen uppställt alternativer; ty det måste förutsättas, alt tankarne i denna vigtiga fråga äro delade. Förvandlingen i penningar medför en obeskriflig enkelbet i uppbörden, men möter den svårigheten, att den skattdragande har svårt att finna afsättning för sina p:odukter och således äfven att få kontanter. Penningens fallande i värde kunde också framdeles leda till förlust för räntetagaren; varuvärdena deremot stiga; 4 tunna kronotionde, hälften råg och hälften korn, kostade t. ex. i Carl XI:s tid blott 4 rdr sp. I följd häraf vore förvandlingen i spanmål och smör mycket bra: jern deremot vore mindre lämpligt, — Förhållandet med eganderätten till kronojord har varit så obestämdt, att ett landshöfdingeembete utfärdat festvebref å försåld kronojord. Att eganderätt till sådan jord skulle kunna fås, vore mycket väl; men den borde betalas. — Nybyggesjord i norra orterna kunde deremot gerna skänkas bort. Sedan hr Cederschjöld, R., upplyst att ban uppfattat ett föregående yttrande af hr von Hartmansdorff så, att ändamålet med dennes önskan att Ständerna skulle bedja K. Maj:t infordra utlåtanden från vederb. embetsverk, icke varit att åstadkomma uppskof med ärendets behandling, utan att få det fullständigt utredt, — remitterades den kungliga propositionen, tillika med de i avledning deraf afgifne yttranden, till statsutskottet. Grefve af Ugglas uppläste ett anförande, hvaruti han tillstyrkte bifall till de af hr von Hartmansdorff uttalade åsigter om straffsystemet; förordade inrättandet af ett profcellfångelse för 50 eller 4C0 fångar; föreslog användande af mörkt fängelse; yttrade sig emot kyrkoplikten och ville att i prestbetyg ej skulle utsättas, om någon blifvit straffad för