Aftonbladet – 11 januari 1848, sida 2

och ära. Han var mycket nöjd med markisens af San Floridio anbud, och såg blott ett hinder, nemligen att Carmela ej kunde få någon hemgift, då markisen med ett hehagligt småleende svarade att han åtog sig den saken. De gåfvo hvarandra sitt ord, och ingen af dem visste hvad det ville säga ett svika ett gifvet löfte. Markisen återvände till Syrakusa. Don Ferdinand väntade honom med otålighet: — han bade emedlertid låtit sadla sin bästa häst. Då ban fick höra att allt gått efter önskan, omfamrade han markisinnan och markiser, skyndace i en fart utför trapporna och svängde sig upp på hästen. Hans far och mor sågo från fönstret ett moln af damm, som snart försvann. Det oförsigtiga barnet, utbröt markisinnan, han faller af och skadar sig. Har ingen föra, madame,, svarade markisen, min som rider som Bellerophon. Fyra timmar sednare var don Ferdinand i Catania. j Abbedissan dånade nästan af öfverraskning; Carmela af glädje. Tre veckor derefter vigdes det unga paret i domkyrkan i Syrakusa, emedan don Ferdinand icke önskade ait högtidligheten skulle firas i fsmiljens kapell, af fruktan för att blodet, som ännu klibbade vid mari orgolivet, skulle medföra olycka. Man öppnade golfvet i Centarellos rum vid foten af sängen och fann de sextio tusen dukaterna. Det var Carmelas hemgift. SLUT.