Aftonbladet – 10 januari 1848, sida 3

Förordnas kronofogden att förrätta syner på dragoneller soldattorp, remitteras dessa förordnanden alltid på länsmannen; ty för dessa syner får man ju ingen betalning, ehuru man, utom resorne, ock får skrifva flera exemplar af förrättningsinstrumentet — och smeden behöfver ju ej bränna sina händer, då han har tänger! Med alla andra förrättningar är enahanda förhållande, så vidt. ej något dervid är att förtjena, då de naturligtvis ej lemnas på länsmannen, utan af kronofogden sjelf besörjas. Hvad utmätningsärenderna angår, plär kronofoglen vanligen genom sin skrifvare verkställa de utlag, hvarmed minsta olägenheterne och besvären iro förenade; hvaremot de utslag, som anses med-, föra obehag och ledsamheter vid verkställandet, äfvensom sådane, till hvars gäldande tillgångar förmodas brista hos gäldenärerne, remitteras på länsmannen, som ock alltid får nöjet verkställa saluvärderingarne på i mät dömda fastigheter, men ej auklionerna derpå; ty då får ju, ofta en rätt snäll, provision tillgodonjutas, som ju vore hårdt låta länsmannen taga! Kronofogdetjensterne, så som de nu allmänneligen skötas, äro verkligen beqväma, och, då man undanlager uppbördsoch taxeringskommitteresorne, kunna gerna skötas hemma på kontoret; men hvad resor och besvärligheter har väl icke länsmannen deremot? Att specificera detta blefve för vidlyftigt och jemväl omöjligt, ty det ena bestyret är ej likt det andra, och största besväret är obestridligt uppsigten öfver väghållningen, som närmast är anförtrodd länsmännen, hvilka, i synnerhet vintertiden, vid in.räffande yrväder och då hvarje annan vill och merenaels kan hålla sig inom hus, måste ut och färdas på vägarne, för att se till, att dessa äro för rägfarande öppna och farbara. Några torde finnas, som anse ofvanförmälda förhållanden ogrundade; men mängden måste vitsorda deras verklighet; och torde derför den frågan till herrar kommitterade icke vara obehörig: om herrar kommitterade verkeligen anse, det länsmännen ej göra sig förtjente af mer än !s:del i lör mot kronofogdarne och detta inberäknadt det:föreslagna nya Mliggandet för länsmännen, att, utan särskild ersättning, som förut beståtts häradsskrifvarne, förrätta mantalsskrifningarne? Då herrar kommitterade i sitt underdåniga förlag uppgifvit sin åsigt vara, att landtstatstjenstemännens löner borde lämpas efter hvad behofvet för deras bergning skäligen påkallar, samt med afseende på göromålens beskaffenhet; så hemställes om ej skäl finnas för, att länsmännen åtminstone inge !s:del i lön at det för kronofogdarne föreslagna beloppet 43500 rdr, eller 500 rdr bko, och hvarmed Jänsmännen skäligen kunde berga sig, hvilket de ej kunna med den af herrar kommitterade föreslagna lönen af 300 rdr, och än mindre med da samma tjenstemän f. n. bestådda lönen, 200 rdr berörde mynt. Herrar kommitterade. hafva ock i underdånighet föreslagit, dels att tjenstemännens löner borde utgå med lika belopp till hvar och en af samma tjentegrad, samt dels att boställenas uppskattning, för nberäkning i lönen, som komme att hvila på Kongl. Maj:ts befallningshafvandes urskiljning och ansvar, orde böra, såsom lämpligast, ske efter det arrende le kunna gifva. Härvid kan man icke underlåta inmärka, att då, hvad i synnerhet länsmännen ansår, göromålen i det ena distriktet äro dubbelt rägnare och maktpåliggande än i ett annat, lika öner väl icke torde pjutas, utan att desse någorunda lämpades efter det mer eller mindre besväriga, som hvarje tjenst verkligen medförer; och att, lå en del boställen hafva alla förmåner, såsom god Iker, mycket och bärande ängsmark, nödigt bete, amt ymnig skog och fiske m. m., ett annat boställe: (an sakna flera af samma fördelar, och att, vid löreregleringen, jemväl afseende derpå bör hafvas. Insändaren förutser, att särdeles afseende ej torde rafvas å dessa dock välgrundade anmärkningar; nen vill dock fästa Rikets nu församlade Ständers venägna uppmärksamhet derpå, så mycket heldre om Kongl. Maj:t, genom nådig proposition, denna öneregleringsfråga hos Ständerna anmält. Kronolänsman.