Aftonbladet – 8 januari 1848, sida 3

Hvad vill ni?: frågade Luigi; bar vårt barn blifvit sjukt ? Klockan 35 började det få häftig kramp, och amman har bedt mig säga er, att hon fruktade det den lilla skall dö, innan ni ännu en gång fått omfamna henne., Och läkaren! skrek jag, läkaren! skola vi icke först hemta honom ? Det behöfves icke. Distriktläkaren är redan der och ni komma kanske för sent. Om ni kommer före o0ss, ropade Luigi efter honom, så säg amman, att vi genast komma efter. — Jay, svarade bonden, som redan var ett godt stycke borta. Vi klädde oss hastigt, under suckar och tårar, stängde dörren och begåfvo oss på vägen ill Feminamorta. Men på halfva vägen, då vi skulle genom ett smalt bergpass, rusade fyra maskerade karlar på oss, bundo våra händer och satte munkafle på oss. Sedan de bundit lör våra ögon, satte de oss i en bärstol, igentängde den med starka jernstänger och bortörde oss, så fort som mulisnorna kunde trafva. På detta sätt gick det tre till fyra timmar, nnan vi stannade. Man öppnade bärstolen och på den friska, kyliga luften kunde vi märka, Itt vi voro i en grotta. Kaflen togs ur munnen på oss. Hvar äro vi? hvart för ni oss? ropade Luigi och jag på en gång. Ät och drick; svarade en oss alldeles obeant röst, under det man befriade våra hänler, men lät fötterna vara bundna; ät och Irick, och bry er inte om något annat.s Jag slet bindeln från ögonen och såg att vi oro i en grotta. Tvenne maskerade karlar todo hos oss med hvar sin pistol i hand, unler det två andra räckte oss bröd och vin. (Forts. följer