Aftonbladet – 8 januari 1848, sida 3

VV gick han förbi de unga männen. Luigi och Cantarello vexlade bliekar, den ene med förakt, den andre med trotsigt hot. Derefter insvepte Cantarello sig i sin kappa oeh försvann. Vigseln fullbordades nu utan vidare hinder. Då vi kom hem, frågade Luigi mig, hvad som föregått emellan mig och Cantarello; men )g svarade honom att jag aflagt tysthetslöfte. Luigi bad mig icke mer, han kände min bestämdhet i sådana fall, och var nog ädel att ej fatta någon misstanka eller på minsta sätt vara svartsjuk på mig. Vi bodde i Luigis hus, som låg enstaka och vackert midt i en vingård, tre fjerdingsväg från Palermo, på andra sidan om la Garetta och på vägen till Censorbi. Cantarello hade lemnat Sicilien, sade man, och ingen hade sett honom sedan den dagen i kyrkan i Faormine. För öfrigt anställdes inga undersökningar rörande mordet och stölden, och alla trodde markisen af San Floridio vara omkommen vid jordbäfningen. I trenne år voro Luigi och jag de lyckligaste varelser på jorden. Den enda sorg, som störde vår sällbet, var förlusten af vårt första barn, men himlen skänkte oss ett annat, friskt och starkt, för att trösta oss öfver denna smärtsamma förlust. Vi lemnade barnet i en ammas vård i Feminamorta, en liten by som ligger två miglier från vårt hus, och hvar söndag besökte vi barnet eller också förde amman det till oss. En natt — det var natten emellan d. 2 och 3 December 4787 — bultades starkt på vår dörr. Luigi steg upp och frågade hvem det var. Öppnal svarade en röst, jag kommer från Feminamorta och är sänd af ert barns amma., Jag blef förskräckt, ty ett budskap på denna tid spådde ej något godt. Luigi öppnade dörren. En karl, klädd som en bonde, stod utanför,