Aftonbladet – 7 januari 1848, sida 2

— ,Tiden för i onsdags var åter framme och gjorde sina hocus pocus, för att bålla uppe le Rääfska och Hartmandorffska aktierna i fråga om de värda riddarhus-talarnes varma sympahier för spöstraffen. För at riktigt belysa saken, uppdukas ännu en gång den välbekanta Hartmansdorffska bistorietten angående en viss professors thbeori om positiva och negativa gärdesgårdar. De positiva gärdesgårdarne skola tjena till att utestänga de mest högtrafvande djuren, af hvilka Räfven intager första rummet; d2 negativa skola dersmot sätta P för på djupet gåenden okynnesfö, för hvilka Tiden ifven tycks intresssera sig. Nu vill olyckan att sjelfva Tiden saknar inom sina gärden allt slags stängsel för både de högtrafvande, och på djupet gående notabiliteterna, och följden är att den debiterar en produkt i hvardera genren. Till den första räkna vi hr Rääfs anförande, till den sistnämnda en liten Hartmansdorffiansk elegi, kallad Aftonbladets sanningskärl:kp, Tiden beskärmar sig öfver stt Aftonbladet uppgifvit, att br von Hartmansdorff på riddarhuset framlagt åsigten, att man bör rådfråga ptjufvar och illgerningsmän, men ej lagkloke, i frågan om straff,. Tiden uppgifver sig hafva hört, det hr von H. sagt, at man ej af Jagkloke, utan af illgerningsmän, borde lära sig, hvilka straff som skela användas,. Uti Tiden för den 30 December finnes dock intagen hr von Hartmansdorffs motion, undertecknad af bonom sjelf, och således fullt tillförlitlig, deruti bland annat keter: Men huru skall man få vinhemsk erfarenhet om en ny strefflags bättre meller sämre beskaffenhet? Jo — — Man tillåter dömda brottslingar, hvilka begära nåd, att, psåsom eit slag af sådan nåd, undergå de nya pstraffen,. — Nu fråga vi: är ej detta att rådfråga tjufvar och illgerningsmön, i frågan om straff? Tidens på djupet gående gärdesgårdsdeduktion är en af dessa exklamationer, som begagnas af svaga bjernor, när en viss dunkel id föresväfvar dem, utan att de mäkta utreda ina egna förvirrade begrepp. Hvar och en, utom Tidens skribent, skulle inse, att brottslingen omöjligt kan hafva något fullständigt begrepp om de nya straffen, innan de vunnit någon tillämpning, och bans val af något bland dem, framför de motsvariga gamla. blefve således utan all betydelse. — Kan ej DNM ET ANNE TR ARE TN SITTA ARENAN OTAKT ALT INTO