Aftonbladet – 7 januari 1848, sida 2

Se här, sade Cirmela, i det hon satte briekan på bordet, jag har gjort er till viljes, emedan jag icke kan fiona ord att afslå er något — Pg vet icke hur det kommer till. Men nu ber jag er för Guds skull vara förnuftig coca betänka, hur olycklig jag skulle vara, om min villighet vore er till skada.n Hör,, svarade Ferdinand, det gifves ett medel, hvarigenom ni kan afhålla mig ifrån att vara omåltlig. Och det är? Att dela måltiden med mig. Det är en god gerning, hvarigenom ni förhindrar en stackars sjukling att synda genom frosseri, och det ser ej heller ut att vara någon hård penitensn, tilllade han med en blick på den läckra måliden: Men jag är inte hungrig,, sade Carmela. Så är denna handling ännu mera förtjenstfull,, svarade don Ferdinand; ni uppoffrar er för min skull — det är ju vackert. ,Men,, invände novicen, som nu hade lust att gifva den sjuke ännu ett bevis på sin tills gifvenhet;, det är i dag onsdag, och vi må icke äta kött utan dispens., Se,, sade Ferdinand, pekande på uret, som just visade tolf, nu är det tborsdag — det är ingen fastedag och ni behöfver således ivgen dispens; ni har en synd mindre och en god gerning mera på ert samvete. Carmela svarade icke, men vi hafva redan sagt, att hon icke hade någon annan vilja än Ferdinands; hon tog då en stol och satte sig på andra sidan af bordet midtemot honom. Det var en bild, värdig paradiset, att se dessa två intagande varelser sitta, liksom tvenne foglar vid samma bo, leende af kärlek och lycka. Aldrig hade någon af dem gjort en så förträfflig måltid eller ens anat, att det kunde vara så mycken fröjd och hänryckning förbunden med en så simpel sak som att spisa afton. Till och med don Ferdinand, hur stor glädje han än fann i att stilla denna hunger, fom gnagt Ihonom så länge, kände knappt den materiella tillfredsställelsen — den var blandad med en lokänd etherisk njutning — de voro bege lycksaliga.