Aftonbladet – 5 januari 1848, sida 3

odla dessa gränslösa vidder, dertill saknas tillgångar, håg och tid, och jag bekänner upprigtigt, att jag sett så få verkligt lyckade resultater af mossodling för sagde ändamål, det jag icke känner någon lust hvarken att dertill uppmuntra eller med min röst understödja den. Deremot kunna dessa nu alldeles ofruktbara trakter med ringa kostnad göras skogbärande. Jag har sett bevis derpå och talar således af erfarenbet. Så snart sffall för vattnet finnes, behöfver mossen blott utdikas för att bära barrträd, och vill man anställa en bränning derå, sjelfså sig ganska snart äfven löfträd. Det lider således icke rågot tvifvel, det ju dessa nu alldeles onyttiga trakter skulle i framtden blifva af en oberäknelig nytta och torde på många ställen vara för skogsproduktion vida mer tjenliga än våra stenbundna, magra, nuvarande skogstrakter, eller våra nu nästan oanvändbara sandhedar. Men oberäknad den nytta, kommande slägten skulle 2f denna enkla åtgärd draga, uppstår en icke mindre för den mnuvarande eller närmare befolkningen. Hvar och en känner att dessa mossar, i deras nuvarande skick, försämra det omkringliggande landets klimat, sprida omkring sig osunda ångor och öka frostländigheten; men vi känna ock, att dessa olägenheter minskas och upphöra i samma mån som mossarnes vatten afledes och de göras fruktbara eller skogbärande. Den tredje förmån, som tillskyndas landet, är genom den arbetsförtjenst, som mossutdikningen tillskyndar eller åstadkommer, och äfven denna torde ej vara att förbise, om man rättvisar de verkligen stora fördelarne, som penninge-cirkulationen medförer. Af dessa gammanlagde skäl hemtar jag anledning till det förslag jag nu går att framställa, och hvilket jag anser mig äfven böra i detaljer något utföra, på följande sätt: 4:o Till Kongl. Maj:ts disposition för nedannämde ändamål anvisa Rikets Ständer en summa penningar, att efter de grunder här nedan förmälas, blifva emellan länen fördelad. 2:o Efter upplysningzr, inhemtade genom socknenämnden, e2fgifver konungens befallningshafvande till Kongl. Maj:t uppgifter å de mossar, hvilka, tjenlige till skogsodlipg, borde utdikas, äfvensom ungefärliga arealen å desamma; hvarefter Kongl. Maj:t, med afseende å dels mossarnes odlingsbarhet, dels arealen, bestämma huru stor del af anslagssumman, som bör hvarje län tillkomma. 3:0 Inom sockennämnderne i de församlingar, hvarest mossarne äro belägne, utses en ledamot ifrån hvarje nämnd, hvilka inför konungens befallningshafvande sammanträda och bestämma den för hvarje särskildt mosses uppdikning nödiga summa. Skulle medlen icke blifva tillräckliga för alla de anmiälte företagen, böra de största arealerne i första rummet till bearbetning företagas. 4:0 Af socken-nämnden inom det härad, der mossen är belägen, utses sedan en kommitte, som emottager medlen, tillser och ordnar arbetet, samt är, så väl för dess utförande som medlens redovisande ansvarig. Denna redovisning granskas af revisorer, äfvenledes utsedde bär2dsvis, och insändes sedan till Kongl. Maj:t genom dess befallningsbafvande. 3:o Sedan mossen blifvit vederbörligen så utdikad, att den är till skogsprodukten tjenlig, öfverlemnas den till egaren af de hemman, på hvilken mark densamma är belägen och hvilka iro förpligtade att uppehålla dikena, åliggande det häradets komritterade att deröfver hålla noggrann vård. 6:o Planen för sjelfva dikningsarbetet bör vara af styrelsen öfver vägoch vattenbyggnader godkänd, och bör samma styrelse ock tillse att en sådan plan varder noggrannt följd. m— ao —. --rgOr— rös