Aftonbladet – 4 januari 1848, sida 3

kolm till Götheborg icke kan komma att öfverstiga 409,0060 rdr bko, hvaruti inbegripes jemväl all för rörelsens underhållande erforderlig materiel. Skulle hela denna väg, som i riktning öfver Upsala, Sala, Westerås, Köping, Örebro, Gullspång, Sköfde, Falköping och Alingsås, utgör en längd af 52 mil, på en gång till anläggning företagas, så uppginge visserligen kostnaden derför till omkring 24, 600,000 riksdaler banko, som icke kunna på en gång af egna tillgångar åstadkommas; men hela denna sträcka behöfver icke samtidigt till utförande företagas, ty den kan beqvämligen indelas i skiften, hvilka hvar för sig kunna utgöra särskilda oberoende banor eller jernvägslinier, till dess de så småningom bilda ett helt, eller en enda oafbruten jernbana. Lokala förhållanden gynna ock en sådan indelning, så att hvarje särskild bana skulle komma att kosta omkring 3 millioner, och då för hvarje behöfdes 3 år till fullbordandet, utgör den summa, som årligen behöfde ledas i denna kanal af cirkulationen, allenast en million, hvilket, då totalbeloppet af årliga penningeomsättningen tages i betraktande, ej torde kunna anses öfver vår förmåga att åstadkomma, ifall vi ville sjelfva med endast svenska kapitaler utföra arbetet. Men utländska kapitaler stå oss bestämdt till buds, så snart vi uti egen handling ådagalägga att vi sjelfva vilja saken. Den, som hjelper sig sjelf, hjelper ock Gud, heter det, och vi må icke begära att menniskor skola göra mer. Derföre böra vi, särdeles vid det första skiftet, visa vår egen beredvillighet och kraft till dess utförande, och vi kunna då säkert påräkna utländskt biträde till detta, som ock till alla de andra skiftenas fullbordende. Detta första skifte bör, enligt min åsigt, blifva det, som bildar en förening emellan Hjelmarens och Wenerns bassiner, med Örebro och dess hamn Skebäck till utgångs samt Hults lastageplats till slutpunkt, hvilken linea utgör i längd mindre än 77. mil med en beräknad anläggningskostnad af omkring 3 millioner rdr bko, och för hvilken ett icke obetydligt antal aktier redan är preliminärt tecknadt. Öfvervigten i alla hänseenden, att först utföra denna linea, behöfver jag icke här särskildt anföra något, då angelägenheten och behofvet af en lättad kommunikation emellan dessa 2:ne stora insjöar och kringliggande orter äro sedan lång tid tillbaka kända och erkända samt projekter i afseende derpå blifvit längesedan bragte å bane i samma riktning, som blifvit för jernvägslinien bestämd, samt afståndet mellan Stockholm och Götheborg dessutom derigenom så betydligen förkortas. Jag vill blott nämna, att så väl planen för densammas sträckning som beräkningen af kostnaden varit underkastad granskning och bedömande af en ibland Englands utmärktaste jernvägsingeniörer, sir John Rennie, samt att vårt, såsom serdeles kuperadt i allmänhet apnsedda land företer hvarken i hänseende till stigningar och lutningar eller krökningar på den undersökta sträckan mellan Stockholm och Götheborg några lokala hinder för en jernvägsanläggning eller ens några svårigheter af den betydenhet, att de vid ett sådant företag förtjena att såsom i någon mån anmärkningsvärda anses. Då jag sålunda håller före, att jernvägar måste här hos oss utan tidsutdrägt anläggas, och att början bör göras med en linea mellan Hjelmaren och Wenern, är jag tillika af den öfvertygelse, att staten bör, både med afseende på företagets politiska vigt, såsom ett medel till nationalförsvar, och för den allmänna nytta landet och dess näringar deraf hemta, verksamt deltaga i dess utförande, samt tillika äga kontrollen öfver rörelsens framgena underhålla: de. Sättet, hvarpå ett sådant deltagande från statens sida bör äga rum, kan vara flerfalldigt; antingen genom ingående i företaget med ett betydligt antal aktier, såsom är förhållandet i Danmark vid Kieler-Altonabanan, eller genom aktieegarenas försäkrande om en Niss ränta å deras använda kapital under viss tid, såsom i England och flerstädes skett, eller ock genom direkta anslag. MHvilketdera sättet här bör användas, vågar jag icke sjelf för närvarande bestämma. Andamålet med denna min framställning af saken är derföre, att Rikets Ständer må till Kongl. Maj:t frambära den underdåniga hemställan, det ville Kongl. Maj:t, efter ärendets öfvervägande, göra den framställning i ämnet till Rikets Ständer, som Kongl. Maj:t finner lämpligast; hvarföre jag vördsamt anhåller om remiss till Ekonomiutskottet.