Aftonbladet – 4 januari 1848, sida 2

Article Image
— — —. . så sakta som möjligt öfver kyrkgolfvet, snuddade så tätt förbi don Ferdinand, att han nästan kunde vidröra honom, öppnade försigtigt utgångsdörren och försvann. Don Ferdinand qvarblef stum och orörlig på sin plats, dels af rädsla, dels af öfverraskning. Vår unga grefve var icke någon af dessa jernsjälar, som man ofta träffar i romaner, en herre såsom Nelson, hvilken i sitt femtonde år frågar hvad fruktan är. Det var endast en oförskräckt yngling, men vidskeplig, såsom man är på Sicilien, och såsom man äfven skulle vara på alla andra ställen, när man om natten b:finner sig i ett afsides kapell, med grafvar vid sina fötter, ett altare framför sig, Gud öfver sitt bufvud och tystnad rundt omkring sig: Osktadt Don Ferdinand genast lade hander på väsjan för att försvara sig mot den okände antingen han var menniska eller spöke, såg har dock icke ogerna, att den okände strök förbi utan att bemärka honom. Först trodde han att det var en af hans för fäder, som, missnöjd öfver den partiskhet man visade genom att hvarje år läsa en messa öfve markisen, smygt sig ur sin graf för att förskaff sig samma ära. Men då den hemlighetsfull varelsen höll lanternan upp till munnen för at släcka henne, såg han tydligen att det var e man med kött och blod, temligen ling, mella fyrtio och femtio år, med långt skägg och et mörkt, allvarligt ansigte. Han blef något mc digare då han sig, att han kade göra med e man al samma stag, om ej af samma rang, sot han sjelf. Denna öfvertygelse var redan någo dock långt ifrån nog för att lugna den ung grefven: en okänd karl giczx ej om natten ie kapell, der han icka hade något att göra, uta för att utföra någon elsk afsigt. Vi må tillst att Don Ferdinands bjerta klappade häftigt, c han såg denna man gå tätt förbi sig, och hva orsaken än kunde vara till denna bjertklspj ning, så var den i hvarje fall bevis på en st spänning och upphörde först tio minuter sed: den okände igenstängt dörren efter sig. Men kan lätt begripa, att det under sådar omständigheter ej kunde bli fråga om sör

4 januari 1848, sida 2

Thumbnail