Aftonbladet – 3 januari 1848, sida 2

LDERMANNEN GUSTAFSSONS MOTION I BORGARESTÅNDET, ANGÅENDE SLÖJDFÖRENINGENS SKOLA. Vördsamt Memorial! Jag är öfvertygad att ingen inom detta rikstånd, ja, väl ingen inom hela landet, med allarlig tanka, skall neka att af allmänna frågor j någon kan vara mera förtjent af rikets stänlers uppmärksamhet, än den som omfattar olk-undervisningen; och derföre boppas jag, är jag nu kommer att föreslå en utgift för tt sådant behof, att vinna bistånd öfver allt nom riksstånden, fastän jag rätt väl vet att len redan befintliga bördan på de skattdraandes skuldror är tung. Också skall jag icke öreslå en annan utgift än den som, om landet ör henne, skall åt landet betala långt utöfver vad hon kostat. Det har i alla tider och i alla länder varit kändt, att staten är skyldig, ej allenast att ereda tillfällen för undervisning åt den uppväxande ungdomen; men ock, att gifva undervisningen fritt, ja, påtruga henne, om så skulle hehöfvas ; öfverallt i samhället, der antingen vennes värde ej skulle vara insedt, eller förnåga att betala för hennes mottagande skulle aknas. I denna anda voro rikets ständers beslut af len 44 Juni 4841, rörande folkundervisninsen i riket, och Kongl. Maj:ts derpå följande rådiga stadga, af den 48 Juni 1842, öfver samna ämne. Men i de så införda folkskolor, hvaraf stor lel lärer hunnit komma i verksamhet, är enligt nyssnämnda nådiga stadgas 6:te S., 4 momentet, sjelfva lärarens kunskap icke utsträckt utöfver färdighet i innanläsning , rättoch välskrifning, samt fullgiltig insigt och ådagalagd färdighet att undervisa i följande ämnen: catechesen, bibliska historien, physisk och politisk geografi i säker öfversigt, fäderneslandets historia och hufvuddragen af allmänna historien, räknekonsten, så väl theoretisk som praktisk, till och med sammansatt regula de tri uti hela och brutna tal, allmänna begreppen af geometri och linearteckning, samt naturläran; äfvensom skicklighet att undervisa uti enkel gymnastik samtkyrkosång. Och af 7:de Y. i samma nådiga stadga synes att man kan lemna skolan utan att hafva der inhemtat mera än nödig kunskag i följande ämnen: a). Ren och flytande innanläsning af svenska språket, så latinsk som svensk stiln; y). Religions-kunskap och biblisk historia, till den grad som erfordras för att kunna hos presterskapet börja den egentliga Nattvardsläsningen ; c) Kyrkosång, med undantag för dem, som dertill sakna allt anlag; d) Skrifvar; och ej. De fyra räknesätten i hela tal.n Denna kunskap är, såsom hvar och en finner, blott den allra första allmänna, den allra nödtorf:igaste för alt vara menniska. Den är inanläsning, och intagningen på den första, den aldra angelägnaste lefnadsvägen, rTeligionens. Men för huru många lefnads-yrken, för huru många vägar till kroppslig föda, räcker väl denna kunskap nödtorftigen till; eller för buru många skulle den väl räcka, om än lärarens hela kunskapsförråd kunde tilläggas? blott för ett: den tjenande klassens vid åkerbruket och i hushållen. Jagvisst icke fullt för denna, om vi räkna såsom vi böra, att hel: landet igenom, uti hvarje hus borde isynnerhe de linga nordens vinterqvällar idkas husslöjd hvilken kunde till landets lycka och blomstring utgöra en enda, ofantlig verkstad från Hapa randa till Falsterbo. För verkstaden, uti allt handtverk eller yrke der råämnets inre beskaffenhet, eller slöjden form, dess mechaniska sammansättning, komm: i fråga, räcker kunskapen, som inhemtas i folk skolan, icke till. Denna kunskap är till dess behof önnu ett intet. Ty äfven folkskolelärarens förmåga att un dervisa uti allmänna begreppen af geometr och linearteckning,, såsom stadgan säger, hin