Aftonbladet – 3 januari 1848, sida 1

brikssocietetens framställning i denna del, för hvilflken någon grund icke heller kan, på sätt fabrikssolcieteten velat antyda, från norska tull-lagstiftningen I härledas. Genom 9:de i Underrättelserva vid nu gällande Tulltaxa är det inhemska fabriksidkare medgifvet, att sjelfva eller genom ombud öfvervara tullbehandlingen af utländska fabriksvaror, dock att förrättningen ej må hindras af sådant ombuds frånvaro. Detta medgifvande synes böra i en förnyad tulltaxa bibehållas, men skäligt afssende å de trafikerandes beqvämlighet och aktning för tulltjenstemannens kall bjuda, att icke utsträcka fabriksombuds kontrollerande rätt, såsom fabrikssocieteten föreslagit. I Den i fjerde punkten framställda önskan torde llämpligen kunna pröfvas i sammanhang med de fråIgor om fabriksoch tullstämpling, som redan äro till Kongl. Maj:ts afgörande i underdånighet öfverlemnade. I afseende på den femte punkten förekommer, att Generaltullstyrelsen, som det, enligt Kongl. Förordningen emot oloflig varuinförsel, tillhörer att efter omständigheterna förordna, å hvilken ort, i hvarje särskildt fall, förbrutet dömdt gods bör å auktion fl försäljas, härvid i allmänhet måste hafva till ögon) I märke statens och beslagarens gemensamma fördel i I godsets -högre betalning utan alltför betungande transportkostnader, under iakttagande tillika, hvad lväfnader beträffar, att försäljning icke må ske anII norstädes än i stapelstad eller någon al de få länstIresidensstäder i öfrigt, hvarest tullkamrarne äro i beI sittning af sådana plakatstämpel-materialier, som för lväfnaders tulloch konfiskations-stämpling, enligt gällande föreskrifter, erfordras. Hvad större kontrollsäkerhet skulle vinnas genom Iförsä!jningsorternes inskränkning till det ringa antal städer, dit nu förbjudna ylleväfnader, enligt det Junderdåniga förslaget, fingo mot tull införas, är svårt latt inse. Att deremot en sådan inskränkning i jmånga fall skulle föranleda uppehåll i åklagarnes rätt och minskning i deras beslagsvinst, ett förhållande, som åter i sin mån komme att verka menMligt för statens och den inhemska väfnadsindustriens legna intresse, synes uppenbart, likasom att, derest Idet kläde, till qvantiteten betydligt eller ringa, som vid varuanhållningar förefinnes, måste, till försäljning och afstämpling å annan ort, ovilkorligen frånskiljas det öfriga beslagsgodset, sådant komme att Trubba den enkelhet och ordning i räkenskap och redogörelse, som för kontrollen är af icke ringa vigt. Derförutan har Norrköpings fabrikssocietet dels i lunderdånighet begärt, att viss tid, och minst ettår, måtte bestämmas till de äldre med nu stadgad tull på råämnena belastade förlagens upparbetande, innan den nya tulltariffen vidtager, men hvilked underdåniga anhållan torde få förfalla, då skäl icke förefunnits att, såsom societeten föreslagit, tillstyrka det alla för yllefabrikationen erforderlige råämnen borde från införsellstull helt och hållet befrias, och dels i afseende på förtullningsgrunden och afgiftsbeloppen för de ifrågavarande ylleväfnaderne bemställt, att då antalet af trådarne på tummen i varpeni allmänhet angåfve varans finhet, dessa väfnader måtte vid tillåten införsel efter sådan grund förtullas, sålunda att för tyger af 30 trådar och derunder på tummen i varpen tullen bestämdes till 4 rdr skålpundet, för dem af 31 till och med 40 trådar till 4 rdr 24 sk., för väfnader, i hvilka trådarnes antal öfverstege 40, till och med 50, till 2 rdr, samt då hvarje tum innehölle flera trådar än 30, till 2 rdr 24 sk. per skålpund, äfvensom att, enär denna förtullningsgrund endast vore tillämplig på tvåskaftade väfnader, för alla andra måtte antagas en gemensam tull af 2 rdr skålpundet; mensoberäknadt de väsendtliga olägenheter vid tullbehandlingen, som en och samma varas indelning i flera särskilda klasser, särdeles så många som nu ifrågasatts, medförer, hvadan ock i fremmande länders tulltariffer, exempelvis Preussens, Danmarks och Norges, klädesväfnader icke äro efter olika finhet klassificerade till skiljaktige införselsafgifter, förekommer härvid i öfrigt, att trådantalet ingalunda ger en tillförlitlig måttstock på varans högre eller lägre värde, enär detta antal icke uteslutande be-j ror på varans finlek och ej allenast finare spånad kan åstadkommas af gröfre ull, likasom tvärtom gröfre spånad af finare ull, utan ock tygets tätare eller glesare väfnad, samt den hårdare eller lösare valkning det undergått, göra trådarnes antal större eller mindre så väl i allmänKet, som ock i olika l. delar af samma stycke. På dessa skäl afstyrkes i underdånighet nådigt bifall å ifrågavarande förslag. På det imedlertid någon skillnad i afgifter må ega rum emellan de gröfre och finare slagen af valkade ylleväfnader, och då erfarenheten hittills visat, att bredden å de förra vanligen icke öfverstiger 9 qvarter, hvilket deremot är förhållandet med finare väfnader, hemställes, att efter sådan grund skiljaktiga tullsatser må bestämmas sålunda, att afgiften för valkade ylleväfnader, till och med 9 qvarters bredd, blifver 4 rdr 46 sk., samt för dem. som i bredd öfverstiga 9 qvarter, 4 rdr 32 sk. per skålpund. Zink, Tutanego och Spiautur. Med bibehållande af nuvarande införselstull för oarbetad zink torde, likasom vid artikeln bly blifvit föreslaget, den arbetade varan böra klassificeras uti omålad och olackerad, derå den för arbetad zink i allmänbet hittills gällande införselsafgift synes kunna bibehållas, samt i målad eller lackerad,, hvarå, med afseende å dess högre värde, sagde afgift torde böra anfagas till samma belopp, som för målade eller lackerade blyarbeten föreslagits, nemligen 6 sk. skålpundet. Anopannor. Då för ångmachiner är stadgad en införselstull af endast 40 procent af värdet, synes! den för ångpannor till 20 procent bestämda skäligen kunna nedsättas till 45 pet. Agg. Till vinnande af likstämmighet med norska tulltariffen, torde införseltullen å ägg, nu utgörande 2 sk. skålpundet, kunna jemkas till 4 sk. 4 rst. I de delar. hvaruti ändringar icke här ofvan blifvit i underdånigbet föreslagna, hemstäles, att bestömmelserne i 4845 års taxa må bibehållas. Anskönt, för beredande af förenkling i tariffen, särskilda rubriker blifvit under allmännare benämningar hänförda, torde likväl, för nödiga upplysningar och kontroll, det böra åligga vederbörande vid tullverket att på förut vanligt sätt i journa!er och persedel-sammandrag specifikt upptaga de serskilda: varuslagen. Med antagande af lika importqvantiteter .hädanefter, som i medeltal under åren 41845, 4844 och 1825, skulle väl genom de föreslagna nedsättningarne i taxan, enligt gjord uträkning litt. H, jemförd med bilagorna under litt. F och G öfver varor, för hvilka tullfrihet vid in--och utförsel föreslagits, årliga tullintraden komma att minskas med omkring 221,534 rdr, men utsn att taga i beräkning den tull, som kan inflyta för tillförene förbudne varor eller för tillökning i införselqvantiteterne i följd af föreslagna nedsättningar, bör det kunna antagas, att segde belopp skall fullt ersättas endast genom en af dessa nedsättningar i allmänhet framkallad mera samvetsgrann förtullning. Tariffen för kredit-upplaget och transitoefgiften. Med bifall till Rikets åren 4840—1841 församlade Ständers förslag, beslutade Kongl. Moj:t den förändring i tariffen för kredit-upplaget och tramnsita-.