Aftonbladet – 31 december 1847, sida 2

ENGLAND OCH KONFERENSEN ÖFVER SCH WEIZ. Engelska utrikesministerens åsigteri aseende på den tilltänkta konferensen i Neufchatel förtjena i närvarande ögonblick så mycket mer uppmärksamhet, som åtminstone två bland de stora kontinentalmakterna ännu alltjemt lära envisas med att hålla en dylik kongress, och det kan vara interessant att veta hvilken ställning kab nettet i S:t James torde antaga, i händelse envisheten öfvergår till handling. Lord Palmerstons bekanta organ, Morning Chronicle, bade den 44 December en artikel härom, som kan anses upplysande. Konferensen — heter det — beviljades af brittiska styrelsen blott i ändamål att utföra den föreslagna bemedlingen emellan de begge stridförande partierna. Då nu, till följd af inbördeskrigets raska fulländning, inga två stridande partier mera förefinras, så förfaller nödvändigt bemedlingen, och med den konferensen. Hvarföre franska styrelsen funnit lämpligt att öfverlemna sin not, sedan det ena bland de schweiz:ska partierna, till hvilka den var ställd, redan slocknast, återstår att förklara. Men de andra fyra makterna hafva icke begått någon dyhk inkonseqvens, och göra det sannolikt ej heller. Skulle nya händelser inträffa, hvilka kunde pikalla nya rådslag, så begripes att dessa händelser komma att tagas i öfvervägande af defem makterna, med hänseende till deras rättigheter, intressen och förbindelser. Men för närvarande tyckes ingenting i schweiziska förhållandena rättfärdiga någon inblandning, skedde denna ock i den modifierade formen af en vänlig förmedlipg, och än mindre påkalla den. Att detta blef slutet på en strid, som tycktes hota Enropas lugn, det kan nästan helt och HKållet tillskrifvas det förhållande, som brittiska styrelsen iakttagit. Om också vår politik, under de selnaste rörelserna i Schweiz och Italien, icke utmärkt sig genom sådana företeelser, som vanli