Aftonbladet – 31 december 1847, sida 2

lär af henne att förlåta den, som alltför länge stört eder frid.n Hon tryckte de båda makearnas händer, kysste båda på pannan, och lemnade dem allema. Helena, dyra Helenan, hviskade Edmund till den upprörda, darrande varelsen, som stödde sig mot hans arm; här är icke tid att utgjuta vår ömhet i ord — kom upp, faran hotar! Låt oss se till om ännu det fians räddning — jag har fått nytt mod! Han förde henne upp på däck. En störtvåg helsade dem, och nödgade Edmund att med ena armen omfatta masten och med den andra Helenas lif. Med förtviflans krafter höll hon sig qvar; knäböjande lågo de båda makarna der, omfafanande hvarandra, tillika med det sista räddniogsmedlet. Denna störtvåg tycktes dock vara stormens afskodshelsning. Då morgonrodnadens första stråle tändes, vaggade båten räddad på den skummande banan. Men hva: före svällde sorgens tår i de båda lyckligt räddades ögon, då: de tackade Gud för lif, sällhet, och försoning? Den tredje fattades. Störtvågen, som skorat Edmund och Helena, hvilka hunno få skydd och fäste vid masten — denna störtvåg förde Gertrud ned i djupet. Gud -hade gifvit henne en stor graf. Solen uppgick och speglade sig deri. Återskenet af henaes strålar blänker hvarje morgon som en gyllne inskrift öfver hafvets offer. Mörkret har då flytt för det återvändande, härliga Jjuset. U . nanm .————L oo Den genom Praslinska katastrofen bekante -demoiselle Deluzy-Desportes har hos hertiginnans fader, marskalken Sebastiani, gjort anspråk på utbekommande af de 3000 francs, som hertigen af Praslin testamenterat henne såsom uppfostrarinna för hans barn. Likaledes återfordrade m:ll Deluzy åtskilliga henne tillhöriga effekter, som blifvit förseglade, jomte en summa penningar, som tillhör henne.