Aftonbladet – 31 december 1847, sida 2

— Då vi i däg skrifve den sista dagen i året, är det ett behof, lika mycket som en pligt för förläggaren och redaktionen af detta blad, att till dess läsare frambära ett vördsamt uttryck af sin lifliga erkänsla och stora förbindelse för den fortfarande och tilltagande uppmuntran, som allmänbetens välvilja äfven under detta år skänkt åt våra bemödanden. Ingen har bättre tillfälle än vi sjelfve, att inse huru otillräckligt vår förmåga kunnat emotsvara de anspråk, som man i vår tid har rätt att göra på pressen, om den skall uppfylla sin böga och ädla bestämmelse, såsom på en gång upplysningens målsman inför folket och en verksam och sjelfständig organ åt det offentliga lifvet, en uppgift, kanske den svåraste som finnes inom hela sambhäilet att lösa på ett fullt tillfredsställande sätt. Men kännande tillika, att vi, med kärlek till rätt och sanning, städse söka närma oss detta mil, torde vi uti det bifall; som tidningen rönt uti en för hvarje år ökad cirkulation, hafva någon anledning till den slutsatsen, att vår politiska öfvertygelse och de åsigter, för hvilka Aftonbladet kämpar i afseende på de stora sambällsfrågorna, gillas af ett ölvervägande antal upplyste och tänkande medborgare. Vi äga ännu ett stöd för denna slutsats deri, att största delen af den öfriga periodiska pressen med hvarje år börjat lerana ett alltmera kraftigt stöd åt samma grundsatser, hvilka i öfrigt numera icke tillböra någon enskild, utan genom sin inre moraliska kraft, öfver hela den bildade verlden dagligen tillvinna sig ett allt större ororåde. Men vi hafva äfven en annan anledning. att före årets utgång addressera oss serskildt: till publiker. Nationen har länge hefunnit sig i ett tillstånd af väntan, att få se ett prononseradt politiskt system framträda från regeringen; att få erfara, till hvilkendsra sidan den komme att sluta sig i denna stora strid, som Geijer så kort men uttrycksfuilt kallar menniskoslägtets strid emot. de herrskande och inkräktånde klasserna. Hoppet har under de båda förflutna åren underhållit ovissheten, men EM ewasön I Ros KK RR MR TRA RR RA RR vg