Aftonbladet – 30 december 1847, sida 3

UPUCDS, HIV JESUILVISK STavRHUCL PaStas, all Ava Uvt utaf länsmannen framdragne Almunge sockennämds protokoll (infördt i Aftonbladet J4 2356, hvilket likväl artikelförfattaren äfven aktat sig att uppgifva) inhemtäs (hvad dock der förekommer såsom berättadt af enkan och mindre utsträckt) att hr Lorich och Friedtzell sökt tvinga den aftidnes enka, alt mot bättre vetande förneka sanningen aflänsmannens rappo t; äfvensom den berättelse, hvilken i samma protokoll säges vara vid justeringen lemnad, utan att ens sagesman dertill uppgifvits, om hvad som förefallit vid ett tillfälle, då Erik Ersson varit i backstugan Långslätt, blifvit uppdukad såsom faktiskt bevisad af nämde protokoll; så begagnar jag tillfället att anbålla, det till vederläggning af dessa uppgifter, och för att en gång göra slut på lögnerna i det åberopade sockennämdens protokoll, följande två betyg må i Aftonbladet intagas: 1:0o. Vi undertecknade, som, på kalle:se af herr expeditions-sekreteraren Lorich, varit närvarande, då han, jemte Frieitzell, den 8 och 42 sistlidne Oktober var i Turtorp, för att tala vid Eric Erssons enka, och som tagit kunskap om hvad eå föreföll, nemligen: jag Anders Ersson bägge gångerna och jag Matss Niklas Linde den sista gången, förklara härmed, att det alldeles icke vid någotdera tillfället omtalades eller sattes i fråga, att enkan skulle nåterkilla hvad hon för expeditionsfogden Almqvist berättat ockännuv mindre, att hon skulle förneka sannfärdigheten af länsmannens rapportn. Vid ankomsten till torpet den 8de träffades enkan på gården, gående till brunnen att hemta vatten. Sedan vi inkommit i stugan, frågade expesitionsse kreteraren enkan, hurudant tillståndet var, och bad benne uppgifva sanna förhållandet, hvilket hon sade sig göra i de uppgifter hon lemnade. — Bland annat, som hon uppgaf, var, att råg hade skurits en gång i år under mannens lifstid och att han velat, att mera skulle skäras, men alt hon icke låtit det ske, emedan hon ansåg det vara skada. Då expeditionssekreleraren sade, att länsmannen yttrat, att vid hans besök icke fannits annat än några bitar bröd och två sillar, som voro tiggde — svarade hon, att det icke var bitar bröd, utan kakor bröd, som togos fram ur det skåp, länsmanren slog upp; att de icke voro tiggde, och att der äfven då-funnits. mjöl, som) Kon tillbytt sig mot ost, den hon fålt efter mjölken af korna, som bägge då mjölkade och förut mjölkat. När expedition8 sekrö:eraren vidare yttrade: Länsmannen skrijver, att er man begärt hjelp af mig, men att jag nekat, svarade enkan innan expeditionssekreteraren talat till slut: det har intet jag sagt. Den 482::e, eller sista gången, sade enkan, i afseende på förhöret i sockennämnden : ,icke kunde jag förstå och fatta det myckna, som lästes upp. Jag var så häpen, att jag icke en gång hade reda på hvad jag svarade — och icke minnes jag det nu.n Då expeditions-sekreteraren samma gång sade, att det var fråga om, alt hennes man dött af svält, svarade hon: Ja! jag vet, att man vill ge mig skulden derföre.. Hvartill expeditions:sekreteraren svarade: Nej! länsmannen ger mig skulden.n Sannfärdigheten af hvad vi nu uppgifvit, och att sålanda tillgått, intyga vi under edelig förpligtelse. Hagby den 48 Decemver 4847. Malts N. Linde i Tysktorp, Anders Erssoni Försäng, jordtorgare. Jordtorpare. Alt torparne Anders Ersson i Försäng och Matts N. Linde i Tysktorp, sedan ofvanstående af dem gjorde förklarande blifvit skriftligen uppsatt och för dem noggrannt och tydligen uppläst, erkänt riktigheten deraf samt derunder tecknat sina bomärken, det intyga undertecknade, tilikaliade, på en gång närvarande viltnen. Hagby som ofvan Pehr Pehrsson i Gösättra, Olof Pehrssoni Rosendahl, jordbrukare. jordtörpare. 2:0. Sedan jag hört uppläsas den berättelse, som i ett protokoll inför sockennämnaen af den 410:de sistl. Oktober säges vara gjord, om hvad som sku:le hafva till dragit sig, då den döde torparen Eric Ersson i Turtorp en gång fick välling i Långslätt; så lår jag förkla rä, att Eric Ersson vid ett tillfälle, en lördag i siutel af Juli, då han slog en ängsteg,som han hade i grannskapet af Långslätt, kom in i stugan, då jag höll på alt värma upp välling, att jag då gaf honom valling och att han åt upp den, men aw något tecken till illamäende alldeles icke märktes. Litet bröd fick han äfven och åt också upp detta. Att ban skulle hafva yttrat, att ban vicke nändes äta upp detsamma, emedan han icke på mången god dag haft bröd åt sina barn, är fullkomlig osanning. Hagby den 46 December 4847. Greta Carlsdotter, bustru till förre torparen Erik Mattsson i Långsläit. Ett Erik Mattssons I Längstävechustru Greta Carlsson, sedan hon hört sig föreläsas den omnämndae berättelsen i sockennämndens protokoil, gjort ofvanstående förkTarande, och, :sedan det blifvit skrifvet, hållit i pennan då hennes namn derunder tecknats,det intyga undertecknade, på en gång närvarande, vittnen. Hagby, som ofvan. Pehr Pehrsson i Gösättra, Olof Pehrsson i Rosendahl, .. jordbrakare. jordtorpare. Afvensom jag, i anledning af den i Aftonbladet JA 256 af länsmannen gjorda och i tidningen Upsala M 94 upprepade falska citationen af mina ord i artikeln af den 46 Oktober (Aftonbladet MM 241), hvilken citation lyder: att Erik Ersson ägt 2 hästar etc., får hänvisa till nyssnämde artikel, der mina ord lyda: och vid hvilket torp Erik Ersson haft och enkån nu har 2 hästar, etc. Hvad jag, med förbigående af de anledningar till anmärkning, som erbjudas af de grumliga motiver för barmhittighetsverk, hvilka innefattas i de titlar, som (N:is 85 och 94) antagits af AnliLorichius, Vän af AntiLorichius, AhtiLorichius secundus, tordes— jemte den erindran, hvartill yttrandet i J4 84, att den uti rapporten — för hvilken puffas, såsom Vårandelaf den mest graverande art och för vår stad (Upsala) af ett större intressev — skildrade händelsen passerat i dess närmaste granskap, föranleder, att nemligen det issådant fall varit fast bättre och framför allt rättare, att på stället förvissa sig om förhållandet, än att låta: genom tidningen sprida lögner, öfver hvilka hvar och en på stället, med undantag af presten och sockentämdens ordförande, denne sednare vederbörligen bearbetad, (längmannen bor en och en Hall mil från, stället, i annan socken) betygar sin förvåning, och detta oaktadt den för allmogen, hvaraf socknens befolkning består, fruktansvärda makt, som utgöres af prest och länsman i fostbrödralåg, såmt, å den andra, ätt händelsen icke passerat och icke kunnat passera i Upsala län, der en sådan länsman icke finnes, likasom maken är svårletad i Stockholms län, — böra slutligen tillägga, såsom bevis på halten af den i samma tidnings nummer gjorda uppgiften om den mest förtviftade belägenhet,, bvati den olyckliga, enkan med de (re små barnen (hvilka, enligt hvad nu mera bevisats, äro fyra äldre) skulle befinna sig, är, att af de redan den 49 Oktober, i J2 85 af den nämnde