Aftonbladet – 30 december 1847, sida 2

gripen i-cen bösshandel; han lär tänka skjuta vildgäss och åsnor. Han ämnade sedan äta frukost hos en bekant, som har en trädgård. : Jag kommer just för att öfvertala er att följa mig dit; trädgården är vacker, ni skall-säkert få roligt, och det blir en glad öfverraskning åt Häger., Helena :kände en plågsam åtrå att närmare observera de båda älskande, som hon trodde dem, tillsammans. Hon gaf sitt samtycke, och då Gertrud fattade hennes hand, behöll hon några. ögonblick den förklädda gossens hand, bvars ovanligt sköna form och mjukhet befäste hennes öfvertygelse. Värdinnan inkom just som hon varit efterskickad, under denna ömma bandiryceiniog, och tycktes intet hafva någon ro i sina rum, sedan hon seit de båda gå u tillsammans. Hon vankade af och an på gården och stod stundtals i porten åt gatan. Andtligen kom den hon syntes vänta på, för att utgjuta sitt öfverfulla bjerta. Edmund Häger helsade med sin vanliga allvarliga höflighet, och frågade om hans hustru var vaken och uppstigen. Vaken? Uppstigen! genmälte fru Matthsson med den aldrafalskaste diskant. Jo, nog är bon vaken, såvida fru Häger inte gick i sömnen, då hon följde med den der snutfagra herr Jonas, som helsar så stelt på folk, just som han vore en smula bättre än skepparen sjelf, som alltid är hböflig och fogsam. ,Min hustru utgången — det visste jag ej utaf, mumlade Edmund, med en förstämhet, som ban knappt brydde sig om att dölja. Jo, jo men! Det är mycket som ni inte vet utaf, min bederliga vän! smackade frun. Men jag tiger som en graf, Gud bevare mig för att sätta split gch oenigbet mellan. äkta makar! Härvid neg hon och tog en pris snus till beseglande af sin tystlåtenhet. pDet skulle ni inte kunna heller, .min frup svarade skepparen litet spotskt. Min Helena är oklanderlig till hjerta och uppförande., Edmund uttalade dessa ord, liksom för att öfvertyga sig sjelf om deras sanning, men fru Matthsson såg väl hvad klockan var slagen.