Aftonbladet – 30 december 1847, sida 2

alt här gifva en föreställning om dessa ljufva accorder, dessa härmande toner, hvilka så anslogo åhörarens själ, att de der framkallade dessa märkvärdiga verkningar, som vi kalla musikens sublima vältalighet, — De tyska tidningarne yttra sig mera specielt om vissa utmärkande egenskaper i hr Kolthoffs spel. De prisa isynnerhet hans Tremolo, som de tillägga innerlighet och beundransvärd uthållighet,. Hans ,Staceato är skarpt, hans drill afrundad, hans dubbelgrepp correct. Utom denna techniska färdighet är den unge mästaren äfven begåfvad med innerlig känsla och fantasi. — I Christiania bar hr Koltboff tillvunnit sig ovanligt bifall och den Constitutionelle har icke jäfvat det omdöme, som utlandet redani fällt. — Slutligen böra vi äfven nämna, att br Koltkoff efter sin återkomst uppträdt på flera ställen inom fosterlandet och allestides rönt enbälligt bifall, särdeles för sitt enkla, klara och känslofulla, ehuru icke modernt sentimentala spel. — Som det torde vara af intresse för en och annan att närmare känna huru ångbåtsfarten på nordvestra kusten af Norge är tillämnad för nästa året, under den tid Lofotfisket pågår, få vi såsom ett tillägg till hvad redan blifvit nämndt under rubriken Norge, i Aftonbladet för den 3 dennes, angående ångfartyget Prins Gustafsp -resor, meddela ur en af norska inrikes departementet utfärdad kungörelse följsnde: Ångfartyget Constitutionenn afgår från Bergen den 8 Febr. kl. 7 f. m., antages vara i Molde den 9, i Christianssund den 410, samt i Trondbjem före ,Prins Gustafs, afgång den 413 Februari, Ångfartyget afgår seden från Trondhjem den 5 Mars och ankommer till Bergen den 9. Ångfartyget Prins Carl afgår i slutet af Februari från Fredriksvärn till Bergen. Afvaktar der Constitutionenso ankomst. Afgår således först den 9 eller 40 Mars till Trondhjem, dit det ankommer innan Prins Gustaf åny6d :afgår till Finnmarken din 44 Mars. Den 3 April återvänder Prins Carl till Berger, dit det ankommer omkring den 5 s. m. Cr — Hr P. har i Tiden för i går rörande Schweizerfrågan något rätt roligt, som hr prof. sjelf säger vara sagdt till nödvärn för den gången,. Man får således vänta mera framdeles, hvarigenom hr P. förmodligen ur ,tillförlitliga källor skall ådagalägga, att edsförbundet i Schweiz Aed : våld undertrycker friheten i de 7 (söndringsförbunds-) kantonernas. Det underligaste af allt är, att de sju kantonerna då sjelfva synas vara ganska ifriga att undertrycka sin egen frihet, efter de med så stor lätthet återgå till ordningen, och med nöje låta jesuiterna fara. En såk till finna vi underlig i hr P:s artikel, nemligen skyggheten att oförstäldt uttala sin sympathi för de goda jesuiterfäderna, då hr P. ber få slippa säga hvilkendera af dessa läror (jesuiternas eller en annan, som han nämner i sammanhang med A. B. red:s) är mest immoralisk. Hvarföre vill hr P. slippa säga detta? Kan han icke utan allt krus och helt öppet lemna sitt företräde åt jesuiternas moral? I ssmma nummer af Tiden som den P:ska nödvirnsartikeln, läser man en annan insänd d:o, som utmärker sig genom den märkliga nybeten att uppskatta de engelska statsinkomsterna i Lispund. Således låter ins. Mac Culloch säga; att tullinkomsten i England 1834 steg till 20,104,000 Lisp., men assessed taxes inbringade samma år blott 3,458,000 Lisp., 0. s. v. Detta skrifsätt gifver framställningen onekligen en viss tyngd, hvad man kallar poids,; som kommer Tidens läsare ganska väl till pass. Att innovationer icke gerna kan antagas för ett tryckfel, döme man deraf, att lispunden repeteras 9 å 10 gånger i samma bit. Emedlertid lärer någon främmande sedan stött på Redaktionen, att det var för mycket victualievigt i uppgifterne; ty i da äro Lispunden rättade till Pund sterling. RIESDAGEN.