Aftonbladet – 29 december 1847, sida 3

hafva valen egt rum nästan öfverallt under soldateskens inflytelse och omedelbara inverkan. B-jonetterna togo öfverallt sitt inträde, och soldaterna voterade i plutoner. Czbralisterna bafva ånyo intagit maktens säte. Marskalken Saldanha sjelf har böjt sig för dem; han bifaller att vara deras kollega och instrument. Efter en skugga af motstånd från den kungliga maken, och några obetydande axelryckningar å vår ambassads sid2, taga dessa samma män, samma koteri, som följde Frankrikes råd och tjenade dess intressen, och som under sin förra maktutöfning insulterade Englands sändebud lika mycket som Poriugals frihet — dessa samma män, säga vi, taga nu kallt och triumfer2ande de despotiska tyglarne ånyo, och s räcka handen åt Narvaez. och Christina jemte andra franska viceregenter i Spanien, för att upprätia en stadigvarande militärstyrelse öfver hela hbalfön. Vi kunna ej begripa huru lord Palmerston skall kunna två sina bänder rena från fläcken af den låga, bedrägliga och föraktliga roll England blifvit degraderadt att spela i denna Portugals politik. I Spanien må vi skylla på vår oförmåga, i Grekland tala om vår goda vilja, under det att vi i Schweiz hafva en framgång alt vara stolta öfver. Men i Portugal, det svagaste och närmaste landet, den äldsta allierade och den lättast styrda — att der hafva tillåtit friheten och landets ädlaste intressen trampss under fötterna, och despostismen uppresa sig, ej allenast emot våra intressen, utan till och med genom oss såsom medel: detta, vi upprepa det, utgör ett missöde för England, för dess utrikes minister och för dess whigstyrelse, som icke kan öfverskylas genom någon ministeriell organs medelmåltta, eller döljas genom någon smickrande parlamentarisk tolkning.