Aftonbladet – 29 december 1847, sida 2

Vi äge likväl ett stort behof af en ny sådan Lag skall man ytterligare andraga. och man skall skjuta skulden för de ökade brotten på den nu gällandes ofullkomlighet. Om jag än skulle gifva ett obetingadt bifall till dessa 2:ne satser, hvilket likväl icke kan lemnas, följer ej af dem att det onda kan hjelpas genom ett dubbelt värre: att ordning vinnes genom oreda, aktning genom föraktade straff, och fruktan genom en mildhet hvars mindre grader ända hittills endast ökat fräckheten och hånet ?). Möjligtvis skall man derjemte kunna uppleta några misstag i dessa nu framställda uppgifter och omdömen. Om än så befinnes, stå dock tillräckliga bevis qvar, både af dem som icke lära kunna kullkastas och af dem jag icke hunnit andraga, för denna lags allt för många och stora brister; och ett nytt skulle tillkomms, i afseende på hans otydlighet, då flera högst omdömesegande herrar, och män 5), som hedrat mitt arbete med sin granskning, instämt i dessa uttydningar. Då jag nu slutat detta oangenäma företag, och då min blick faller på namnförteckningen af de flere utmärkta män som i lagens författande mer eller mindre deltagit, skulle jag förvånas att en dylik produkt af dem blifvit lemnad, om jag ej kunde förmoda att i detta, liksom i allt samarbete, blott en vilja varit den styrande ). Bland dessa 9 personer har. icke funnits någon andelig man, liksom religionen ej skulle äfven i lagstiftning utgöra den grund, hvarpå allt ytterst hvilar. Moral och seder hafva ock, såsom vi sett, blifvit bevakade derefter ?7). Icke heller någon statsman att förorda -samhällets högre kraf 55); icke ens någon embetsman eller godsägare, som i närmare umgänge med folket, nogare känt dess lynne, seder och åsigter. Blott en enda riddersman har undertecknat förslaget ); och ehuru om denne herre ) ej tviflas kan, att han icke med nit bevakat ärans kraf och sitt stånds anseende och rätt, synas dock de bemödanden han i dessa fall kan hafva nedlagt, varit alldeles frnktlösa, emedan, utom hvad redan härom anfördt är, beredningen både i lagförslagets 2:dra kap. 20 och 21 SS. på ett förtäckt sätt, och uti motiverna pag. 7, med klara ord stadgat: att adelsman, som gör sig skyldig till ett hittills såsom vanhederligt ansedt brott, väl skulle blifva sin representationsrätt förlustig men dock bibehålla sitt adelskap; ett lagbud, som, ur välbekant källa flutet !), icke lärer till sitt syfte af någon inom detta hus missförstås, och :som ensamt vore, i min tanke, nog skäl att förhindra hvarje om sitt stånds ära, anseende och renhet vårdsam ädling, att gilla ett förslag hvari sådant blifvit försökt ?). Med stöd af alla dessa skäl och med åberopande af de reservationer som vid förra riksdagen blifvit afgifna, får jag såsom motion :vördsammast yrka: att, oberoende af det slags godkännande som kan innefattas uti rikets ständers underdåniga skrifvelse af den 22 Maj 1845, rörande grunderna för ny Brottmålslag, Lagutskottet må, i afseende på dess åtgärd med dylik lag, för närvarande, och till tidens vinnande, endast afgifva förslag till en författning, hvarigenom nu gällande lag, hvad den rörer stöld, förfalskningsbrott och bedrägeri, utbytes emot 53) Man måste vara en så menlös läsare af gamla lagen, som hr Rääf, för att ej beg:ipa, att lika litet något eg-ntligt sammanhang. som någon rak motsägelse, äger rum emellan 40 kap. 24 R.B. och hvad som särskildt är stadgadt om fora privilegista. Häri har säkert ingen, förutom. Rääf, misstagit sig; och något misstag måtte ej heller för framtiden vara att befara deraf, att par.grafen blifvit oförändrad införd i promulgationsförfattningen. 34) Nytt utbrott af det vanliga ordsvallet — och bland de många antitheserna, icke en enda förnuftig tanke i sak. 55) Högst omdömesegnaade,! Det är något att få ett sådant testimonium äf hr Rääf. Och hvilken stilistisk skönhet i bara dessa två ord! 36) Om wviljan funnits hos någon af de nio, måtte den ba varit bra mäktig, då den kunde rent af bli ;iyrande, för-de åtta, jbland hvilka hr Riäf likväl blickat ned på flera utmärkta I män. 37) Det lär väl ba varit sällsynt i sedaare tider, att andlige män, brukats till utarbetande af civila lagar. Oss vetterligen, fanns ingen sådan i den kommission, som författade 4734 års. lag. Då lagberedningen genomgick strafflagsförslaget, ägde den dock bland sina ledamöter professorerna Schlyter och Bergfalk, Isom äro att räkna till det högvördiga ståndet, fast de ej äro vigde till prester. Mea utan prester — säger hr Rääf — ingen moral, inga seder! Vi andre tro på Gud: br Rääf iror på presterna. Hvar och en lefver af sin tro. 38) Man skulle tycka, att detta kraf kunnat tillbörligen bevakas i konungens statsråd. 59) Blott en enda! Nå, då kunde det rminosann ej bli bättre, än det blef. Om blott der funnits fem, Du velat Sodom sparan -— säger Lidner. 60) Grefve Spens. Stackars herre, han hade nog att göra, som skull? bevaka ,ärans krafy emot åtta sådana sällar. Men kampen blef också ruktlösp. Det besynnerliga är dock, att man hvarken i handlingar eller traditioner Skönjer ringaste spår deraf. Man har nemligen ej sport, att grefven en enda gång dragivi härnad, till afvärjande af det rysligt tillämnade adelsmordet i 2 kap. 20 och 21 SS. 61) Hvilken källa? Icke får den sökas i lags. kommitten, ty dess förslag innehåller ju i 2. kap. 40 helt beskedligt, ått adelskap förloras genom gröfre brott. Tilläfventyrs har någon pirrbild af de drömda teorierna spökat för lagberedningen. Den har kanske grubblat på poetens ord: i brottet nesan bor, och tänkt att då adelsmannen, bryter, det icke är ofrälsemannen som skall straffas. Sådana dumma griller! Annorlunda tänker en Om sitt stånds ära, rr uda aAnh naAKRL ae vårdonarm SAlnon