Aftonbladet – 29 december 1847, sida 2

HR RÄÄF I SMÅLAND EMOT DEN NYA : STRAFFLAGEN. (Slut fr. gårdagsbl.) Sant är att få samhällen, och dessa endast un der kortare perioder, kunnat bevara sina seder i denna väg fullkomligt otadeliga, och klokast hafva de folk handlat, som afskiljt och utmärkt en prostituerad klass af qvinnor, hvarigenom sederna hos alla de öfriga blifvit oåntastade och i helgd hållna ?). Men då detta icke af ålder hos vår nation vunnit, eller troligen någonsin kän vinna häfdens starka inflytande, borde åtminstone icke lagen borttaga begreppet om brott och fel, qväfva blygseln och föröka fräckheten. Jag minnes ganska väl i mina barndomsår, innan Gustaf III:s mildringar HKunnit serdeles verka på folklynnet, huru en ogift qvinna, som i omständigheter befanns, strängligen bannades af husbonden ), föräldrar och slägt; hvad uppseende i hela orten väcktes; huru djup hennes blygsel var; huru hon skydde att visa sig bland andra. Ett par decennier sednare nekade -hon ännu temligen ibärdigt och grät, när förhållandet ej längre kunde döljas. Nu mera fäller hon ingen tår, och omtalar sjelf otvunget sitt tillstånd, såsom en naturlig verkan ar la force des choses, den ingen mötstå kan 5). Se, sådant inflytande äga olämpligt milda lagar! Deras lättsinnighet öfvergår till sederna, och liksom de, till en stor del, åstadkommit kommunismen i könsförhållandet, så skola de ock till yttersta målet drifva samma lära i egendomsrätten ). 43) Då man lä er detta, vill man knapp: tro sina egna ögon. Den man, som hela tiden förut burit moral och christendom, på tungan, står nu fram som förespråkare för — horhusen. Vid närmare eftersinnande fianer man dock, att mannen är fullsomligt konseqvent. Det är hans ivbitna förakt för det sämre folket, som äfven här röjer sig. Huru skulle en sådan man kunna göra sig samvete öfver att några fattiga, öfvergiina menniskovarelser i qvinnoskepnad hyras som slafvar, för att släcka den djuriska brånaden hos dem, som ha råd att betala hyran? Så långt hafva dock den äkta moralen och den sanna kristendomen hunnit, att dessa vederstyggliga inrättningar till mensklighetens skändligaste förnedring ej tålas — åtminstone i vårt land. De äro förenliga endasi med en moral för jesuiter och en kristendom för munkar. Man må således ej beklaga, att hvad hr Räåf behagar kalla ilokast, troligen icke någonsin kan hos oss vinna häfd.ns starka inflytelsen. 44) Bannorna kunde möjligtvis vara alltför stränga, i synnerhet om — såsom stundom torde ha händt — husbonden hade någon liten del i Omständigheternan.j 45) Många tårar fällas i det tysta, dem endast den Allseende skådar. Det är ock Han; som Vet rätta betydelsen af la force des chosesp, hvarmed några ömkliga stympare på jorden så tanklöst drifva gäck. 46) Aj, aj! Der ha vi ägget. Hvar tid har