Aftonbladet – 28 december 1847, sida 3

28) Ingen må föreställa sig, att latituissyste met är ckändt i våra nu gällande lagar. De förekommer der i en vida oinstränktare form än i lagförslaget, t. ex. då det heter: ,arbet vid Kronans slott eller fåste i tre eller flera år som brottet är till (1: 12 G. B.): plikte efte som hans brott pröfvas vara (4: 4 M. B. — motsvarande den af br Rääf citerade 22 Ö i! kap. af lagförslaget): miste lifvet, straffes mer land flykt, spö eller fängelse, efter som brotte är till (4: 5 M. B.); och så vidare. En temli gen lång lista på sådana latitudsstadgander jörekommer i L-gkommitteens tryckta utlåtande öfver anmärkningar vid 1852 års förslag, sid. 36. Men detta utlåtande, likasom Hvad i öfrigt är skrifvet till upplysning i saken, har hi Rääf naturligtvis ansett under sin värdighet at! läsa. Det är honom troligen också fullkomligen obekant, att latitudssystemet linge vari! antaget i alla andra civiliserade länders lagar Och det kommer i sinom tid säkert att bl gällande äfven hos oss. Det skall lika lite: falia för hr Råäfs lans, som väderqvarnen for domdagzs föll för den andra bekanta riddarens. 29) Det har alltid varit en vinst att söks andandölja sina bötestillgångar, för den som ej salt värde på sin frihet. Och så blir cet äfven hädanefter. Det måste dock medges, att ill och med packet börjar få mindre tålamod ned frihetens förlust nu, än förr. Allt hvad ir Räöf skrifver om bötesförvandlingar, bevisar uru litet han förstår det ämne, hvarom han lömer. Det skulle fordra mer vidlyftighet, än om hör kan bestås, för att utreda detta ämne, å att det bleive begripligt för hr Rääf och an; omdömesrika herrar och männ. 30) Är detta den lugna och värdiga ton, lagtiftaren har att iakttag2, om han. vill bibehålla itt höga anseende? Att hr Rääf år hatsre af urbaniteten,, sticzer fram i hvarenda rad. 31) Ordet besörja säger ju ingenting mer, n ali den, som gripit en annan, skall göra vad på honom ankommer, för att få förhålandet undersökt. Och det måtts ej vara för nycket, då ban, på eget bevåg, beröfvat den ndra sin frihet; att blot göra en enkel annälan till behörig åtgärd, är ej nog. Han måste