Aftonbladet – 27 december 1847, sida 2

lingen rådrum att med en egen sorgsenhet, blandad med beundran, fästa sina ögon på Helena. Skämtet dansade på hennes svällande läppar, glädjen lågade i rosenfärger på hennes kind, men oskuldens aldrig vikande helgonsken omgaf hennes rena och upplyftade panna. Stråla, o vackra stjerna! Molnet sänker sig allt mer, som skall skymma din älskliga glans. (Forts.) — PERCHA-TRÄDET, hvaraf det nu mera äfven hos oss bekanta gutla-percha hemtas, har länge varit bekant för invånarne på Malacca, Borneo och andra tropiska kuster i sydöstra Asien men europeerna lärde aldraförst känna det för omkring 4V, år sedan; emedlertid äro dess botaniska igenkänningstecken icke ännu bestämda. Trädet blir 60 till 70 fot högt och 2 till 3 fot i diameter; det har 4 till 4, tum långa löf; gutta percha är trädets mjölklika saft. Malajarnas förut brukliga sätt att hemta dena, skedde genom att fälla trädet, göra ristniogar deri, och uppsamla saften i kokosskal, eller i kärl af palmblad. Den blandas sedan med vatten för att renas, och inkokas slutligen tills den blir lagom tjock att kunna formas. Det redan fasta ämnet mjuknar vid 180? (Fahrenheit — 82 Celsii.) Mellan den 4 Januari och 5 Augusti 4845 utfördes från Singapore till Europa 6948 pikuler (9400 skålp.) och då hvart träd blott gaf 4 pikul, hade man fällt lika många träd. Sedermera har man funnit att om träden icke fällas, utan blott aftappas, så gifva de långt mera; inom 8 dagar kan man på sådant sätt få 84 engelska skålpund ur ett enda träd; och sedan tapphålen blifvit igeopluggade, kan trädet tappas på nytt inom några år, utan att skadas. Utförseln hariår aldraminst tredubblats; men Malaccas skogar äro rika på de största perchaträd, och ännu har det ofantliga förrådet på Borneo, o. S. Vv. icke begynt anlitas.