Aftonbladet – 22 december 1847, sida 6

karta öfver Marocko utgör ännu grunden för alla sednare, oaktadt de genom andra sedermera tillkomona noggrannare bestämmelser eller rättelser. Hans skrift öfver regentskapet Algier, utgifven 4830, samtidigt med franska eröfrfngsexpeditionen, var på den tiden ej utan vigt, fastän den sedan naturligtvis mist förlora den. Stort är antalet af hans öfriga verk och ströskrifter, ehuru af mycket skiljaktig betydenbet. Hans teori för statistiken har äfven blifvit känd i Tyskland. Med sitt fäderneslands litteratur och häfder sysselsatte han sig i sitt arbete: La Scandinavie vengee, hvari han bestrider den åsigten, att romerska rikets förstörare härstammade från norden. Dessa undersökningar äro dock af underordnadt värde. Mest begagnade ban sig af italienska språket, hvilket han bebandlade lika lätt som sitt modersmål; emedlertid fianas skrifter af bonom på nästan alla Europas språk. Hans säkra minne kom honom troget till bjelp, och den mest samvetsgranna noggrannhet röjer sig i allt hvad han skrifvit. Flit och samlingshåg jemte god uppfattning af det faktiska öfverväga hos honom vida den egentliga granskareförsågan. Öfver denne mans karakter cch personliga egenskaper hörs blott samma röst från ala hans bekanta; bans goda hjerta och okonstlade väsen uttalade sig i alla bans handlingar. Om hans obegränsade beredvillighet att biträda, äfven med uppoffringar, kunna hans många vänner bära vitsord, likasom de talrika lärda och vittra samfund, hvaraf han var ledamot, och i hvilkas arbeten han lifligt deltog. I Florens hade han förvärfvat allmän högaktning inom alla kretsar, och dertill slöt s:g den synnerliga välvilja, som storhertigen på flera sätt visade honom. Hins kraftfulla kroppsbyggnad, förut endast störd genom en i flera år fortfarande döfhet dukade under för en kort men häftig sjukdom