Aftonbladet – 22 december 1847, sida 5

Sidonia: Men hör då, senjor! Konungen: Det är ingenting. Ni söker för gäfves att åter undkomma mig, men det skal inte ske. Jag måste ändtligen :säga er Sidonia (har dragit sig undan konungen, blir varse elden i drottningens rum, hvaråt konungen vänder ryggen): Men elden är lös! Konungen: Det vet jag ju: Ni måste likväl höra mig, senjora. FEMTONDE SCENEN. DE FÖRRE. MEDIANA; bärande DROTTNINGEN, som är afsvimmad, kommer: från: venster. ALBUQTERQUE och OLIVAREZ från fonden. Sidonia: Gud i himmelen! Mediana (har nedsatt drottningen i en ländstol: och faller på: knä framför henne, vändaride ryggen åt konungen): Ack, min drottning! Konungen (som vändt sig om): Mediana! Albuquerque (skyndår fram och upplyfter Mediana): Olycklige! Mediana: Konungen! Konungen (med yrede till Olivarez):Du hade rätt, Olivarez! Du vet ni hvad du har att göra. (Till Albuquerque): Och du, Hertig; reser genast i mitt ställe till Portugal! (Ridån faller.) FEMTE AKTEN. FÖRSTA SCENEN. DROTTNINGEN. SIDONIA (på scenen när ridån går upp), Sidonia : Ers majestät gör mig då den nåden att följa mig ända till :mitt rum. Drottningen: Tacka mig. inte derföre, Sidonia! Om jag följt dig hit, så år det derföre, att sjelfva drottningens rum inte äro nog säkra, att jag skulle: våga der uttala hvad jag har att säga dig och hvad. jag vill veta af dig Sidonia, du döljer för mig någon fruktansvärd hem: ighet. il