Aftonbladet – 21 december 1847, sida 1

YV UT UICFaTUS . . . . . . . LUP LET 110: Norrlands . . . : 72. 37. 109. Gottlands os vv ov AU. 13. 34. Summa Summarum 870. 551. 1491. — tt — Calmar-Posten för den 43 dennes meddelar följande notis om det förut omnämnda tryckfrihetsmålet mot Barometern: Sistl. måndag sammanträdde juryn i det af vice kronolänsman Ringberg mot Barometerns utgifvare, doktor Engström till härvarande rådhusrätt instämda tryckfrihetsmål och förklarade,. efter 2:ne timmars öfverläggningar, Tit. Engström skyldig till det af käranden åberopade lagrum, 60 Kap. 5 8 Missgerningsbalken. Ehuru anklagelsen nu angick en sanningslös och neslig beskyllning om falskt vittnesmål, lärer, till följe af kärandens mildrade ansvarspåstående, Tit. E. äfven denna gång slippa med I böter och offentlig afbön. —— an 92 . sol 2 Dagligt Allehanda har under den i vår Itanke icke så fullkomligt egentliga titeln: I Konungens ansvarighet, upptagit till diskussion några betraktelser i Aftonblidet för sistlidne tborsdagsafton, framkailade af H. M. Konungens svar på krigsbefälets afskedsnelsning. Amnet är så vigtigt, att det onekligen kan vara intressant att skärskåda mer än en gång, och vi skole derföre taga oss friheten göra Allehanda sällskap på dess inspektionsIresa, så mycket hellre, som Allehanda af vår artikel dragit den slutsatsen, att ,den farligaste af 2absolutismens liror, troligen till stor förvåning för hvarje tänkande liberal, beredt sig inrymme hos en här utkommande Jlibera! tidning (hvarmed naturligtvis menas Aftonblazet), vidare funnit Aftonbladets tankeytiring högst motbjudande,, och slu:ligen angifvit sina åsigter såsom ett programm öfver den ban, på hvilken detta blad (nemligen Allehzsnda) ämnar fortgå, äfven om det i detta fall kommer att skilja sig från den väg, som ett annat liberalt blad, med mäktiga bundsförv.ndler, numera synes hafva för sig utstekat. Som sagdt är, ämnet är högst intre sant och ett af de vigligaste på den offentliga diskussionens område. Anhållande att få ull en början hänvisa till den ifrågavarande Aftonblads-artikeln, bjude vi derföre vir kollega armen och begifve oss ut på den utstakade bananp, i hopp att Allehanda möjligen efter någon stunds vandring torde finna sällskapet mindre motbjudanden. Ailehanda har begynt sitt samspråk med oss sålunda: Det är bekant för en hvar, som under de sista 25 åren följt den politiska diskussionen, att anhängarne af de konservativa och absolutistiska lärorna, d. v. s. representanterne af Medeltidens samhällsbegrepp, uppställt den sats, att den konstitutionella monarkien endast borde betraktas såsom en fiktion, och att det alltid vore Regenten personligen, som både l? regerade och styrde landet, af hbvilkens enskilda) åsigter och tycken således samhällenas öden berodde;) och man har envisats, att i detta fall icke viljal. medgifva mer än ett undantag, neml. för Storal, Brittannien. , För att icke under fortgången råka in i något missförstånd om hvad man kallar causa quentionis, tillåte vi oss anmärka, att Allehanda här till en början synes hafva något sammanblandat tvenne satser, af hvilka den ena likväl blott utgör en del af den andra, och hvilka böra åtskiljas, för att hafva bufvudfrågan klart uppställd. Allehandas definition har enligt vår tanke i detta afseende två brister. Först och främst bestämmes icke en monarkis egenskap af konstitutionell ensamt deraf, om det år konungen, som ,allena styr, . hvilket Allehanda rikligt ponerat såsom ett påstående af de absolutistiska lärornas anhängare, utan denna egenskap beror väl egentligen på den frågan i allmänhet, i hvad mon regentens godtyckliga makt är inskränkt af och begränsad inom en konstitution, och att flera sådana inskränkande bestämmelser finnas i Sverges grundlag, derom äro vi ju öfverens. För det andra är det i afseende på frågan om konungens förhållande tiil!l sina -rådgifvare icke rätt ssgdt, att dej är del: absolutistiska lärornas anbängare som påstå, att det konstitutionella systemet endast bords betraktas sisom en fiktion. Det är just de libe-j6 rala, som säga — och märk väl, häruti lizgerjg föremålet iör hela meningsstriden — det är dela liberala som säga, och det är just detta Afton-;Z bladet påsiått i den ifrågavarande ariikeln, atth stt verkligt representativt sar hällsskick och eng mm NE EA vv M konstitutionel styrelse icke gifves, om man ej I antager, stt konurgen gör så mycket afseindelf på sina rådafvares tankar cch yttranden, att let blir deras, icke bans exet system som an-e ss framtrida i styrelsen, fastän dut i lagensln bokstaf heter, att han al!ena beslutar. Det ärlv aledes egentligen fråga om vidiagandet af enjs kutym i tilimpningen, sam i sjelfva verket in-k rebär ett slags fiktion med ömsesidigt begi-!d ande, och hvilken kutym redin intradt t. ex.; Epglands styrelse, oaktact lagea äfven der! visserligen Ullerkänner monarken samma rätt tt besluta, som härstädes. Men dona fittioal r det just, hvars antagande det absolatistiskal vartiet aldrig vil medgfva. Hvad Afionbladet)k ter sagt, är icke något annat, in att, om ko-!h ungen sjelf ställer sig fram såsom upphofsman k ill och representant för styrelsens system ochjst vandlingar, så sönderrifver ban i och med det-lle amma den ifrågavarande fiktionen och ställerlin ig på det absolutistiska partiets sida, samt att!n le omoömen, som angå systemet, då äfven må-m te komma att gälla honom i s:mma min som sk an sjelf visar sig utgöra systemet. Sådantld lindrar väl icke, att ett omdöme k.n ega rum si fven om rådgifvarne, men följden är endast,la it det då omöjligen kan blifva de, som en-lin amme träffas af detta omdöme. så Vi fråga nu, om det är Aftonbladet, som antsgit k den saart sagdt farligaste af absolutismens ;ä-gi or, elier om icke Aftonbladet endast anmärktat wvarthän det leder, om konungen sjelf upphäf-!b er ett af det konstitutionella systemets huf-lis judvilkor, eller dess fiktion, om man så villlia alla det. i