Aftonbladet – 20 december 1847, sida 1

—————— —— LL råvaror för afsevärde fabrikationer nödigt vore, att hålla afgifterna vida lägre, i det förhållande behof och omständigheter gifva vid handen. Statsrådet Silfverstolpe yttrade, att hvad först angick de ifrågakomne artiklarne tackjern och jernmalm, äfven statsrådet väl icke fann någon fara böra uppkomma för jernhandteringen genom tillåtelse till deras utförsel, derest ifrågavarande begge artiklar blefve vid utförseln förtullade efter särskildt med afseende på varans bättre eller sämre beskaf fenhet åsatt värde, och belagde med en lämpligen afpassad tullafgift, men ansåg likväl att, då inom idkarne af jernhandteringen den mening i allmänhet vore rådande, att tillstånd till dessa varors utförande skulle vara för deras rörelse i högsta måtto förderflig och olycksbringande, det icke vore lämpligt att medgifva en sådan utförsel, åtminstone vid en tidpunkt, då redan i andra afseenden en större frihet i handteringen nyligen trädt i verksamhet och ännu icke kunnat visa sina följder för dess äldre idkare; hvadan statsrådet i underd. tillstyrkte att förbuden emot utförsel af tackjern och jernmalm för det närvarande måtte bibehållas. Såsom en följd häraf och då bergsmannahandteringen derigenom fortfarande blefve inskränkt i dispositionen af sina produkter och således behöfde skydd emot utländsk medtäflan, tillstyrkte statsrådet äfven bibehållande af det hittills gällande förbudet emot införsel af tackjern. I öfrigt var statsrådet af lika tanke med föredragande statsrådet Munthe. Uti sistnämnde yttrande instämde statsrådet friherre Peyron. Statsrådet friherre Staöl von Holstein delade den af föredragande departements-chefen yttrade tanke; hvaremot H. Exc. statsministern för utrikes ärenderna, hr friherre Ihre, biträdde statsrådet Silfverstolpes förenämnda mening. . H. E. justitie statsministern, hr grefve Posse, åter förenade sig med statsrådet Munthe. Kongl. Maj:t, som i öfverensstämmelse med dess vid anbefallandet af det förevarande ärendets beredning gifna föreskrift, att dervid borde tillses, huruvida nuvarande förbudsbestämmelser mot varors inoch utförsel kunde i utbyte mot lämpliga tullafgifter upphöra, förklarade sig väl hafva önskat, att samtlige dessa förbudsstadganden nu måtte, utan äfventyr för befintliga anläggningars besiånd, kunnat borttagas, men på de utaf statsrådet Silfverstolpe anförda skäl, ansåg betänkligheter deremot möta i afseende å vissa slag af gjutet jern och malm, behagade i nåder förordna awt för införsel af tackoch barlast-jern samt för ulforsel så väl deraf som af de dermed likartade artiklarne ostämplade och oborrade kanoner, stycken, nickhakar och mörsare jemte hällar öfver 4 :, tums tjocklek samt lod och lödjor öfver 4 SK vigt stycket, äfvensom af malm, rå och osmält, ej specificerad, nuvarande förbudsbestämmelser borde bibehållas; dock att, på sätt statsrådet Faxe tillstyrkt, framställning skulle till Rikets Ständer göras derom, att eventuela tullafgifter borde på förr öfligt sätt och för att något band icke måtte genom bristande tullbestämmelser läggas å Kongl. Maj:ts rätt att förbuden upphäfva, å nu ifrågavarande artiklar af Rikets Ständer utsättas; hvaremot Kongl. Maj:t täcktes till hvad statsrådets samtlige ledamöter hemsiällt ej mindre i afseende å upphörandet af öfriga förbudsstadganden, än ock rörande grunderna, vare sig för medgifvandet af fullkomlig afgiftsfrihet elier åsättandet af tullafgifter. äfvensom till hvad statsrådets fleste ledamöter angående afgifternas relativa belopp samt den höjd de i allmänhet icke borde öfverskrida, föreslagit, lemna nådigt bifall. Vidare och med anledning af den förberedande behandling ärendet undergått, samt med tillämpning af det beslut, Kongl. Maj:t nu behagaåt angående hufvudgrunderna för tulltaxeregleringen fatta,, yttrade sig i afseende å de dervid erforderliga spesiella åtgärder och bestämmelser föredragande devartements-chefen, statsrådet Munthe, i underdånighet på sätt och i den ordning här nedan förnäles. Med hänsigt till Kongl. Maj:ts meddelade ofvanerörde föreskrift att vid den förevarande reglerinsen borde afses taxans möjligaste förenkling, hade råga uppstått huruvida icke, då utsättandet deri af let värde, hvarje vara anses ega, afsåge för sjelfva örtullningen i allmänhet främmande ändamål, den column, som upptager dessa tulivärden, lämpligen. kulle kunna ur taxan uteslutas. (Forts. följer.)