Aftonbladet – 20 december 1847, sida 1

ulvaltlag, Salt nMcadaJfaKllaögdHac Lulllka av nvyad Kongt. Maj:t, med hänsigt till en allmännare tullfrihet vid utförsel af inhemska produkter och tillverkningar samt till åstadkommandet i möjligaste måtto af mera likstämmighet med norrska tulltariffen och taxans förenkling, täckts föreskrifva; uti hvilket tillstyrkande chefen för civildepartementet, statsrådet Fåhrgus, som, i sin dåvarande egenskap af kanslidepartementets chef uti generaltullstyrelsen jemväl deltagit i den föregångna beredningen af ärendet, instämde. Statsrådet Faxe, som i öfrigt var af lika tanka med statsråden Munthe och Fåhreus yttrade sig, hvad särskildt angick artiklarne jern och malm, sålunda: ehuru jag delar den åsigt att tillåtelsen till utförsel af tackjern icke skulle medföra någon skada för svenska stångjernstillverkningen, vare sig med hänseende till sistnämnde varas afsättning på den utländska marknaden eller i afseende på priserna derför, helst om en lämplig utförselstull åsättes råämnet eller tackjernet, anser jag dock frågan om tiden, då tillåtelse till sådan utförsel må träda i verkställighet, hufvudsakligen böra bero deraf, huruvida åtgärden är nödig för aw bered en eljest saknad afsättning, till skäligt pris, af det tackjern, som här kan tillverkas, och om den sammanstår med stångjernstillverkarens på häfd grundade billiga anspråk, att inom landet finna erforderligt råämne för sin tillverkning. Någon klagan öfver saknad afsättning förspörjes för närvarande icke från tackjernstillverkarnes sida och priserna å denna vara äro jemväl sådane att de förre, i förhållande till stångjernets försäljningsvärde, hafva en skälig andel iden gemensamma vinsten. Tillverkningen af stångjern har under sednare åren betydligt stigit, och sannolikt är, att densamma, till följd af den tillverkningsfrihet vid redan befintlige verk och den lättnad vid anläggningen af nya, som enligt K. M:s nådiga förordning ang. stångjernssmidet och den gröfre jernförädlingen af d. 27 April 4846, blifvit medgifven, kommer att ytterligare ökas, i hvilket fall ett större behof af tackjern och i förening dermed, ökad täflan emellan köpare af denna vara måste uppkomma; men innan dessa nya förhållanden, jemte verkningarne deraf på tillgången och priserna å tackjernet hinna närmare utvecklas, synes det icke vara lämpligt, att på förhand bestämma om eller när utförsel af denna vara må ega rum; och då betänkligheten mot tillåtelsen till utförsel synes vara åtminstone lika med hvad angår malm, som i afseende på tackjernet, torde förbudet emot utförsel af den förra varan jemväl tills vidare böra bibehållas. Deremot synes införsel af tackjern kunna utan betänkligheter medgifvas, på samma gång som, efter bvad hemställdt blifvit och deruti äfven jag för min del i underd. instämmer, tillåtelse lemnas till införsel af stångjern Afsigten med en sådan tillåtelse, hvad stångjernet beträffar, är att bereda tillgång på utländskt jern för de Behof, till hvilka det svenska jernet antingen icke utan alltför stor kostnad kan användas, eller ock är mindre tjenligt än det utländska, hvarvid tillika vinst för landet uppkommer genom skilnaden i priset på det införda och det dyrare inhemska jernet, som till motsvarande qvantitet ytterligare kan ingå i den utländska handeln; på! ika sätt kan genom utländskt tackjerns begagnande för ändamål dertill detta är antingen mera tjenligt in det svenska, eller i följd af lägre pris med större ! fördel användbart, det bättre svenska tackjernet besparas för ändamål, hvartill det lämpligast och med mesta fördel kan begagnas; oeh genom det utländska jernets införande under sådan form, vinnes til-! ika den fördel att arbetsförtjensten vid -stångjerns-! beredningen kommer landet till godo. Naturligtvis bör härvid iakttagas, att en lämplig utförselstull bestämmes till skydd för den inhemska jernhandteringen; och om denna tull fastställes till 25 proc. af värdet eller 4 rdr för stångjern och 2 rdr för tackjern per skt, bör, när dertill lägges frakt, tolag. och öfrige omkostnader af införselsfriheten icke befanns något mehn för den inhemska tillverkningen, vare sig af stångjern eller tackjern, icke ens i de fall, der den förra tillverkningen hufvudsakligen är beräknad på förbrukningen inom landet, eller detl. här tillverkade tackjernet, i anseende till beskaffen-, het och användbarhet, står på samma punkt som i det utländska. Genom tillåtelsen tillinförande af utlänskt tack-) ern kan för öfrigt samlas en: erfarenhet, tjenlig att! bibringa full visshet om oskadligheten af en tillå-! else att utföra svenskt tackjern, så vida nemligen: let visar sig att tillfällig brist på detta sednare kan, ! senom införsel utifrån, ersättas och att derjemte, stångjern, som här tillverkas af utländskt tackjern, erhåller fördelaktig afsättning äfven på den utländka marknaden. ( Imedlertid är det ostridigt, att en ökad inhemsk l oroduktion af tackjern, i förening med införsel afl! irländskt sådant jern, kan föranleda en större tillsång på denna vara, än som inom landet kan för-t rukas, och i detta fall inträder tvifvelsutan ett beof, att till fördel för taekjernstillverkaren, medgifa varans utförsel, likasom det då ock kan ske utan kada för stångjernstillverkaren. För sådan händelse r bebhöfligt att Kongl. Maj:t må kunna vid tillåelsens meddelande utsätta en utförselstull, hvarigeom berörde näringars stridiga intressen förmedlas,s ch att denna tull således, utan att vara så hög, awt tförseln derigenom göres omöjlig eller alltför myc-g et försvåras, likväl är sådan att den åt inhemskalr roförädlingen lemnar tillräckligt skydd vid konurrensen på verldsmarknaden; och vågar jag alltså underdånighet tillstyrka att Kongl. Maj:t täcktes öreslå Rikets Ständer, att i nämnda afseende faställa en maximi-tull af 2 rdr bko. för skeppundet ickjemn, i sammanbang hvarmed jemväl torde an-ll: gas en eventuel utförselstull å malm af 33 :V; rdrls Sr 400 rårs värden Statsrådet friherre Gyllengranat instämde uti statsr o Å y adet Faxes förberörde yttrande, hvaremot statsrådet lu Vera, som förklarade sig icke kunna biträda till-la 0 f Vv os .yrkandet att bibehålla ovilkorliga förbudsbestämwelser, i synnerhet som de nu ifrågasatte endast ällde två artiklar, af hvilka rika förråder voro att nna i landet, i öfrigt, och under åberopande af tt anförande till statsrådets protokoll vid tullfrå-) ans behandling år 1845, yttrade, att statsrådet väll? allmänhet instämde i hvad föredraganden tillstyrkt f ngående hufvudgrunderne för en blifvande tullreg-st ring, och visserligen ansåg det af beredningen, ed tillämpning af dessa grunder, uppgjorda taxa-ih irslag innefatta ganska väsentliga förbättringar i en nu gällånde taxan, men att statsrådet dock för n del fuune; att då man antog 25 proc. af varu. ärdet såsom högsta tullsats och dertill lade 20 proc. ! f. denna, hvartill tolagssamt handelsoch sjöfarts-!! gifterna öfver hufvud kunde antsgas sammanlagdts! ppgå, samt derigenom för flera varor höll importfgifterna vid en höjd af 30 proc. af. varans välde ertygsumgälderne oberäknadt) kunde sånant svårlien antages utgöra ett tillräckligt verksamt medel tt undertrycka smyghandeln och lifva den lagliga andeln, helst kändt vore att den s. k. smugglingsssuransen vore omkring hälften lägre-och frestelsen Il lagbrott således ännu alltför stor. Statsrådet föällde sig att konsumtionsafgiftens billighet väsent-n Rs RR RA RR RA RAR vd 0 AR RAA 7 mm AR re rr