Aftonbladet – 15 december 1847, sida 1

SEEN ROES OEETSE N STA TITEDSTETTSEL NNSANSTTLITE med outtömlig bätskhet slungat sisa fördömelser emot de 42 frisinnade kantonerna i många månader, under det att den på det ömaste smekat och omhuldat söndringsförbundet. Ludvig Filip och hr Guizot skulle ej heller ett ögonblick tveka att gemensamt med Österrike intervensra i Schweiz — och att dervid alldeles förgäta hurusom Julitronen har icke-interventions-maximen alt tacka för sin befästelse — så framt de icke genom ett sådant steg äfventyrade att i Frankrike utsläcka sista gnistan af allmänna tänkesätteis värma för sakernas faktiska skick derstädes. Man har alltså tills vidare föredragit skärmytslingen genom tidningsartiklar, och leveransen af kanoner, gevär och krut till jesuiterna i Freiburg och Luvzern. Men så mycket verksammsre har man varit i tysthet; man har öfverenskommit med Österrike, Preussen och Ryssland, att, huru än kriget måtte slutas, likväl aldrig tillåta schweizarne någon förändring, efter sitt eget godtfinnande, af 4843 års edsförbundsurkund. Endast Storbritanniens sändebud har qvarstadnat i Bern; de öfriga stormakternas hafva leranat det schweiziska området, sedan franska sändebudet, wm:r Bois-1le Comte, grundligen komprometterat sig på flerfaldigt vis, och alla hans häftiga och Oblyga anspråk strandat emot edsförbundets och dess presidents lugna fasthet. England gynnar utan tvifvel de 42 frisinnnade kantonern:; men dess välvilja kan icke sträcka sig derhän, alt med vapenmakt understödja deras ssk. Whigministeren har dessutom händerna fulla med bestyr hemma, för att hålla sig fast i sadeln. Det förhungrande Irland, handelskrisen, penningnöden, flera koloniers — särdeles J:reaikas — svåra belägenhet, Toryer och Radikaler, gifva den tillräckligt att sköta; och det är lätt förklarligt hvarföre lord Palmerston tillrådt schweizarne att lyssna till stormakternas beraedlingsanbud. Till ett så kalladt bemedlingsförsök) skall det följaktligen komma innan kort; detta namn har man bestämt åt de konferenser, som stormakterna ärnat hålla i Baden-Baden eller i Neufchatel, i afsigt att inom Schweiz återställa jemnvigten, hägna de så kallade monarkiska interessena och ordna schweuiz:raes framtid. Skulle schweizirne tilläfventyrs icke finna sig i hvad vid dessa konferenser beslutas — hvilket är så mycket möjligare nu, efter de 42 frisinnade kantonernas seger, Freiburgs och Luzerns fall, samt krigets slut — så ligger afsigten uppenbar att då låta tvångsåtgärder inttädr. Man kommer icke att intervenera med vapenmakt; derföre att sådant är onödigt, och derföre att man med visshet vet en cernering af Schweiz vara nog, för att knäcka republikanernas trots. Schweiz lifaärer sig bufvudsakligen genom sin slöjlflt, sina tillverkningar af bomulisoch siden-varor, ur och juvelerarearbeten, sina halmflitningsalster, 0. s. v.; likzsom genom reseutgifterna af de tusentals utlindningar, hvilka årligen låckas att bosöka det på naturskönheter så rika landet, Sina oumbärligaste lefnadsbehof — spannemål, salt, ja slagtkreatur och bränsle — nödgas befolkningen införa, hufvudsakligen irån Tyskland, och mest ifrån paboländerna Baden, Wiärtemberg, Bijern, mot omkring 12 millioner Thaler årligen, i medelial räknadt. Hadrar man nu resur och införsel till Schweiz, och likaså u!förseln till Tyskland, Fraukrike, Italien, så blir den lilla, knappt 800 qvadratmil(geografiska — 240 svenska) innefattande bergsbygdens 2 milkoner invånare inom få veckor, eller högst månader, tvungna alt underkasta sig, vid äfventyr att anners svälta ibj:L Preussen tager en särdeles liflig del i de förestående kopferens: rna, med anledning af förhållandet till Neufehatel, hvars suverän konungen är. Huru monarkens3 åig!er dervid inverka ser ni bäst af ertiklarne öfver Schweiz i vår hoftidning (Allvemeine Preussische Zeitung), hvilken på det bittraste klandrar de 42 kantonernas förfarande. På officiell väg har man gått så långt, att konungen i förra veckan aflät ett patent till statsrådet i Nceufchatel, hvari han godkänner och berömmer dess vägran att hörsamma Edsförbundsdagens påbud; en åtgärd, som här mött ogillan!e från alla sidor; ty huru man än må tänka om denna obörsamhet, så finner man det ganska be änkligt, alt en mäktig monark uppmuntrar den ). Edsförbundsdagen är befogad och till och med : förpligtad till exekutiva steg emot motspänstiga kantoner, ech Preussen är ur stånd att understödja konungens vilja; så att man bar att befara röjandet af hennes vanmakt, i fall man i Schweiz gör allvar emot Neufchatel. Sisom stat har Preussen dessutom ingenting att skaffa med Neu cbhatcl; det lilla landet ut) Gårdagsposten medförde, som man torde erinra sig, den nyheten från Bern, att statsrådet i Neufchatel nu mera förklarat sig beredvilligt att erlägga den af edsförbundsdagen påbjudna krigsgärden. Red. af A.