Aftonbladet – 14 december 1847, sida 2

sånger om året, och enhvar dessutom är skyldig att ständigt vara försedd med skjutgevär, jemte öfriga munderingspersedlar; kan man då icke säga att äfven ett sådant folk står under vapen och bildas dertill från ungdomen, fastän detta folk är klokt nog att icke borttaga mera tid för vapenöfningar i massa, än erfarenheteu visat vara behöflig, för att försvara nationens sjelfständighet och besegra dess fiender, hvilket innefattar allt som behöfves. Man vet också alt, oaktadt den amerikanska milisen, i anseende till de årliga vapenöfningarnes korthet hvarje gång, visserligen icke står så väl uppryckt och rättad i ledet, som manskapet vid ryske kejsarens garde, så äro amerikanerne dock i stället allmänt kände såsom serdeles skicklige skyttar och bafva visat sig vara goda soldater i allmänhet. Detsamma är förhållandet äfven med schweiziska folket, hvars hela nummerär blott uppgår till 2,206,000, men hvarest edsförbundets styrelse nyligen inom några veckor varit i stånd att ställa i fält 100,600 man stridbara trupper emot söndringsförburdets sju kantoner, som äfven uppställt en icke oansenlig styrka. I den mening, bhvaruti hr Hazelius tillämpar benämningen stående armå på Cirkassierne, skulle således både Nordamerikanerne och Schweizarne anses äga stående armeer. Men det är ingalunda så br H. vill hafva saken förstådd; han vill tvärtora draga parti af den stridbarhet, som Cirkassiernes folkbeväpning vist sig äga, till förmån för sitt system af en särskild militärstat i staten, och deruti innefattas äfven en naturlig förklaringsgrund, hvarföre han antingen med tystnad förbigått, eller sökt förringa värdet af samma nationalbeväpningssystem i sådana länder. som Förenta Staterna, der systemet är lämpadt efter förhållanden, jemförliga med vårt eget lands. Vi få nu, för denna gång, taga afsked af hr öfverstlöjtoant Hazelius och bans artikel. Vi hoppas hafva icke alldeles brustit i den lofvade bevisningen för de anmärkningar vi genast . framställde angående otillförlitligheten af de upplysningar hr öfverstlöjtnanten lemnade i sin artikel af d. 3 Juni. Blott ett litet slutlord vilje vi tillägg2, till behjertande af hr H. och andra ifrare för en militärstat i staten, och detta är: att om man än lyckas genom stora uppoffringar hålla en här af 40 å 50 tusen man stående trupper på benen, medan den öfriga nationen är nästan oöfvad i vapen, och en större del af nyssnämnde 40 å 50 tusen man råkar blifva slagen af fienden, hvilket visserligen kan anta gas såsom ganska möjligt, så är landet i och med detsamma gifvet till pris åt fiendens härjningar, hvilket deremot icke gerna kan inträffa om hela nationen är vapenför och beredd på sitt försvar, fastän icke så stora uppoffringa behöfva göras för att framvisa militära grann. låter och det slags färdighet, som gaf den be kante satirikern Holberg på sin tid anledning att, i en af sina pjeser, låta den store fälther: ren Holofernes före bataljen yttra till sin: trupper: Hvis J icke slaaer alle paa een gang paa jeres tasker, saa er den hele slag förloret.