Aftonbladet – 13 december 1847, sida 2

gan om biljetter t:ll Jenny Linds fredagsrepresentation. Ack! — tänkte jag — när en gång nitet och ifvern blir lika stor för den andra representationsfrågan, på den politisia scenen! Gode berrar och svenske män! offren åt den representationsfrågan endast hälften af den bjertats värma, hölften af det skönhetssinne j slösaden i tborsdags, och Sverges framtid skall vara tryggad; det vore cctså ett skönt mål! A propos politiken, så segrade presidenten Hartmansdorff och konservatismen i måndags på riddarhuset. Herr H. tänker bestämdt om Sverige i likhet med fader Movitz: En häst som sörplat öl och trötter ändå vid krogdörrn modig står, han stupar ej, hvarför? gutår! För det han står på fyra fötter. Skulle man döma efter framgången blefve herr :H. en riktigt lysande himlskropp; men — man behöfver ej vara en komet för det man bar en svans, friga bara herrar astronomer! — och — hvad mera är — framtidens boroskop ställes icke efter konservaismens fixs:jernor på riddarhuset! På diskussion har varit mycken brist, men icke så på motioner. .En ridd;rbusledamot bar t. x, presterat 80 (säger åttatio) ark dylika. — O! gitbamannakralt i skock och tunnor!, — Inom bondeståndet hafva en mängd dito afsedt bränvinet. — Bränvinskemmitutden har råkat ut för ett missöde, att dess arbete blifvit klandreadt både i bör.deståndet och på riddarhuset. Det märkligaste är att bondeståndet bär är det om tyckt att kommitteen busbållat slldeles för radikalt med bränvinspannorna, då man deremot på riddarhuset iyckt att husbehofsbränningen allför mycket gynnats. Ja, ja! mitt herrsbappt,, det är icke så godt att vara kommitie heller! Det berättas att frågan om anslag till de påbörjade fästningarnes fortsättande väckt liflig diskussion i statsutskottet. Numer kan man att säga i Sverige som i Frankrike: Le mur murant Paris rend Paris murmurant.n Medan jag båller på med politiken, kan jag ej undgå att fästa läsarens cch framför allt läsarinnans uppmärksambet (om man vågar boppas att icke presidenten Hartmansdorff och bränvinskommiticen redan: skrärat denna.sedpare på flykten) på huruledes Posttidningen i tsdags berättade: att Pr-steståncet bade i går afton efter öflig sed samlat sig till ett förtroligt samqväm hos r :lle Björklund. Verser afsjöngos till stetsridet Silfverstolpe på melodien: Goda gosse glaset tömn, och till bans högvördighet ertebi.kopen på melodien Hulda Ros:!!l I ssmmenhang bärmed torde ock böra näxnas att hr statsrådet Sifverstolpe undfägnat hos sig en elite af Prestestindet, neml. detta stårds ledamöter i Statsutskottet. Gåfvor och gengåfvor vara lävgst, säger ordspråket. Det lär dock blifvit armärkt, att en ledamot, br professor Lindgren från Tierp, ej funnits deribland, men i bans ställe bade hr prosten Linderen ifrån Smålar.d blifvi bjuden, som ej är i det Utsi ottet. Tänk om det varit ett misstag af vaktmästaren. Tiden bar ej tyckt om milt påstående, att den ;vurmar, för de Schweiziska angelägenbeterna: förmodligen emedan den tyckt ordet vurman så lätt kunna förtydas till: svurmig? Tiden måtte dock veta med sig sjelf hvad som är dess svaga sidal Dess P. svärmar ytterligare i onsdagspumret, och sedan allt framgent för schweizerjesuiterna. Man skall antingen totalt häfva forgätit jesuitpartiets skräckregering de trenne sista åren i Luzern, förföljelsen mot dem som bade deltagit i friskarorna, när dessas företag misslyckades, och alla öfriga excesser, dels i Freiburg, dels i OberWallis, eller också vara en sådan jesuitvän och bokvurm som Tidens Pför att kunna anse för en obelefvenhet af det seg-ande liberala partiet, att det icke bad jesuiterna vara så goda att stenna qvar för att göra les honneurs! Hvarsfråa komrmer imedlertid detta Tidens eldiga svärmeri för schwez rjesuitern2, ett deltagande för hvilket riksdagen, våra svenska förhållanden, ja! allt får stå tillbaka? Ack! roan rår icke för sina känslor, det är saken. .