Aftonbladet – 11 december 1847, sida 2

edlar, äfven lå:it plåta:na qvarstadna i London ör att framgent verkställa sedelfabrikationen ierstädes, utan att de skola vara desponerade ti något offentligt förvar. Artikelförfattaren mmmärker det äfventyr, som häraf kan uppstå, ch påpekar behofvet af att privatbinkernej. borde hafva sina blanketter tryckta genom riksoankens försorg. Den första af dessa anmärkningar lärer väl påkalla eit svar eller upplysning af Målerprovinsernas banks styrelse. Hvad det sednare förslaget angår, så var det redsn å bine vid förra riksdagen, men gick ej igenom i anseende till några dermed förknippade öfverdrifvet stränga vilkor. Öfverhufvud vore det dock mycket väl, om några åtgärder vid denna riksdag kunde vidtagas till kontroll emot missbruken af priva: banksrörelser, som dock till sin princip är en förtr: fllig inrätining, hvilken ingalunda förjenar det fanatiska bat somliga hysa d:rtill, utan ati sjolfve rätt kusna göra reda för crsaken, cch hvilket hat går så långt, ati de rent af vilja hafva hela privatbankrörelsen utrotad, fastän den ostridigt gjort mycket god, bittills, då lyckligtvis ännu inga olyckor intriffat. Men sor man på, huru pass styrelsen och lagstiftningea haft ögonen öppua för ali förekomma den vårdslöshet ller det vingleri som kan inträffa om en eller annan bavk kommer i händerna på cskickliga eiler oredliga direktörer och embetsmän, så måste det medgilvas att en oförklarlig, och gaaska klandervärd eftersifvenbet äger rum i det fallet. Vi vilje blott framtaga den enda punkten, att personer vid l2ndshöfdingeembetena kunna tillåtas emottaga j-nstbefattningar vid bankerna, oaktzdt det är dessa embeten som skola kontrollera dem, äfveasom att icke kontroll af något sleg erfordras på antalet sf de sedelblanketter som tryckas, så att underslef ganska lält kan bedrifvas i fl:ra år med sedlars utgivande långt öfver reglementet, utan att någon är i tilliälle engiuva det. Någonting vunnes åtminstone i detta hänseende, om blott blankeiterna måste utlemnas ifrin!. rit sbanken. : Det andra och i visst Länseende hufvud:akligaste felet med privatbankrörelsen ligger i missförhåliandet mellan den kontasta fonden uch det tll utgifning tillåtaa sedeibeloppet. Detta är, jemte småsedelutgifningen, den ömaste punkten för privatbankintresset, emedan den största vinsten naturligtvis drages af sedlar utgfna utan valuta, men hvilka likväl hembära ränta. Hvari faran häraf egentligen ligger, har oiitills alliför Litet blifvit betraktadt, likasom publiciteten kan:ike haft orätt i att ej mer sysselsätta sig med privatbanksaffirerna, hvilket åter troligen bärrört deraf, att denna vetenskap ännu är helt färsk här i landet, åtminstone föga uibredd bland allmänheten. Nyssnämnde fara är, under vanliga förhållanden, och såvidt bankerna skötas rätt och ! reglementet ej öfverskrides, ingen; ty hvad ban-i. ken ej har i kontanter, har den i fastighetsvärden att motsvsra det utgifna sedelbeloppet,! och siutlig förlust kan således ej gerna uppstå! om ej fastigbetshandlingar vid aktieteckningen fått gälla till bögre värde än de äga. Men farån ipståller sig egen:ligen under konjunkturer af penningbrist eller missväxter. I anseende ull den utsträckta sedelutgifningen måste bankeina då i första rummet se på egen säkerhet och snarare inskränka än utvidga lånerörelsen, och samma inrättningar, som i goda år göra mycken nytta, och som under den svira konjuskturen just borde vara till för att bjelpa och underlätta, blifva då i stället ett medel att stjelpa och ruinera; och om vi ej mycket bedraga oss, är just den instinktmässiga aningen häraf, som hos minga åstadkommer en öfver-l drifven, panist, orätimätig och urskillningslös förskräckelse och hat till privatbinkerna. Det! är ej svårt att begripa, att då bankerna redan under varliga år hafva tillstånd till en sedel-l utgifning, som lagligen kan bedrifvas till 6 å7, men kanske någon gång går till 45 å 20 gin-l ger den inneliggande kontanta valutan, så kan direktionen i behofvets stund ej våga att bi I springa näringarna så, som det kunde ske om kontanta fonden stodeien större proportion till sedelutgifningen. Härigenom uppstår, hvad man med en uttrycksfull sanning kallat att banken stryper; ty en minskad lånerörelse vid sädana tillfällen skall naturligtvis förorsaka ofärd och rubbningar af förmögenheten. Vore deremot rörelsen för vanliga tider mindre utsträckt, så zunde bankerna utan äfventyr bjelpa vid mellankommende kriser. Huru detta kunde tillställas praktiskt, skole vi vid ett annat tillfälle föreslå. Men några förändringar äro nu troligen omöjliga att åstadkomma. Vi anse det icke ur vägen att erinra derom, att vi voro de första som förutsade och flere gånger upprepade, innan någon annan tidning ännu ville tro det, att privatbanksintresset inom få år kulle blifva så mäktigt, att det växte både Regeringen och Ständerna öfver hufvudet, och detta har sedermera temligen slagit iu. Det kunde väl ännu bjelpas, om Regeringen icke serskildt vore så eftergifvande för detta intresse, som det sedan sista riksdag visat sig; men nu lär det vara föga hopp derom; och blir någon ändring utaf från Siändernas sida, så är det fara värdt, att man kaster sig in på en motsatt öfverdrift och vill återföra statsbankens monopol. errmsn— 2222 cere Mm I AK Or Aa DD RR AR rt SS RAA AA 0 Aa l . ! — Den sednaste förvirringen i Schweiz har it Minervas hvalfisk öppnat ett helt haf af grumligt vatten, hvari han tycks ha funnit sig förtreffligt, och kunnat tid efter annan spruta upp och stänka ombring de dråpligaste kaskader af dy, till de konservativas förlustelse. Icke underligt då, att han b gynner bli misslynt nu, vid den kvnrd. amma klarninegconeration. som