satirer? Jag hoppas att ännu i dag få lära känna föremålet för hans hemlighetsfulla dyrkan. Olivarez (lifligt): Ni säger då? Riubos: Jag säger — efter som excellencian vill höra om hvad jag förut mer än en gång, sagt, att hvar afton smyger sig en man mellan kl. 9 och;40 in i den delen af trädgården, som ir deras majestäter allena förbehållen, och spasserar der en del af natten. Olivarez: Under drottningens fönster? Riubos :: Och hennes hofdamers. Olivarez: Och den mannen? Riubos: Är alldeles af samma växt som grefven. Olivarez: Och det är allt hvad ni vet? Riubos: Jag fick ingenting höra derom förr in i går. Jag ställde mig väl på lur, men natten var så fördömdt: mörk. : Olivarez: Och ingen syntes på balkongerna? Riubos: Jo, en hvit skepnad, som var synlig i trots af mörkret. Olivarez: Det var drottningen. Riubos (lifligt): Eller en af hennes damer, excellencia. Kom ihog, att jag säger ingenting bestämdt. Olivarez: Och ni följde inte mannen? Riubos: Jo visst, tätt i hälarna, så att jag på en fläck, der han stannade ett ögonblick, hittade ett värjband. Olivarez: Hvar har ni det? ; sg Riubos: Här; men när jag böjde mig ned för att ta opp det, försvann ägaren. Olivarez (rycker åt sig bandet): Brandgult! Jag tycker mig ha sett ett sådant i grefvens värjfäste. Vid himmelen, kapten, det här är en lycklig dag! Vill ni i afton infinna er hos min skattmästare; han har befallning att åt er utbetala tusen piaster. ; Riubos: Hur dags, excellencia? Olivarez: Klockan sex, om den tiden pasSar er. Riubos: Jag skainte försumma den, hr hertig. Hofbetjenten (kommer in): Hans majestät kommer hit; — (Går.) : Olivarez: Kapten, gå ut genom rådkammaren och utför lilla trappan, men lemna inte slottet. (Riubos går.) (Forts. följer.) 289