Aftonbladet – 9 december 1847, sida 3

7 MEFOS MIM owe Be Fer Rfee BJ AMVESRELvAa Une (Insändt.) KORRESPONDENS. Lund i November. Ett uppfriskande afbrott i vårt annars enformiga hvardagslif inträffade helt nyligen genom ryktet om riksdagens förläggande till Malmö. En vacker dag spridde sig nemligen, som en löpeld, den underrättelsen, att en kurir anländt från Stockholm med befallning, att vederbörande auktoriteter skulle uppgifva om i Malmö funnes lämpliga lokaler för den händelse att riksdagen skulle komma att flyttas dit. Detta kom som ett åskslag öfver allas bufvuden. Alla undrade och funderade. Man tyckte att Choleran icke kunde vara något egentligt skäl för ett sådant beslut; nej — här stod yisst något helt annat för dörren; måhända blefve här en politisk katastrof, hvartill planen i största tysthet varit uppgjord och som nu på en gång skulle explodera. I alla hufvuden kröpo politiska myror. En hvar tydde saken på silt sätt och dagens små bestyr glömdes alldeles för den stora politiska frågan. Snart kände man äfven närmare detaljer, man visste ganska noga huru lokalerna i Malmö skulle begagnas, allt ifrån den stora Knutsalen, som skryter med att vara vissa qvarter längre än sjelfva Börssalen i Stockholm, ända till mindre stora salonger i enskilda hus. I Lund gladde sig något hvar öfver närheten af Malmö; vi hoppades att åtminstone ett återsken af den stora glansen skulle komma att lysa öfver vår stad. Vi skulle kanske liksom Upsala få se de kunglige till och med under sjelfva terminen; vi skulle kanske få hr Schnötzinger hit med sina baler och middagskonserter, ja, kanske det kunde gå så långt, att Lund skulle tagas till nåder igen och en ny aera börja för den stackars Carolina. Det föll ingen in att tvifla ett ögonblick på sanningen af detta kuriösa rykte. Det var fullt säkert; man svor på att oman hade sett kuriren — han körde i vagn — ja, det var samme vagn som lifmedikus E—ch hade begagnat vid sednaste kungliga besöket i Skåne. Kom så posten en dag sednare och nu stod saken tydligt att läsa i Fxdrelandet; en dag derefter fingo vi Malmö tidping, der nyheten framställdes på ett så intressant sätt, att det mystiska i frågan icke bortskämdes. Snart såg man historien förtäljas i Göthelorgs Handelsoch Sjöfartstidning, der redaktionens magister gravitetiskt satte sig ned för att fabricera en af sina vanliga vördnadsbjudande krior, der ingångsspråket denna gång bief: Ingen rök utan eld, hvilken sinnrika och väl valda sentens gaf anledning till att hålla en för tilifället lämpad, ovanligt kort, men så mycket mer moralisk, föreläsning för Regeringen. Frågas nu, hvarifrån denna historia uppkommit, så svaras: hvad vet jag?, — Här finnes ett stort kosmopolitiskt sällskap, utbredt öfver hela vida verlden och utgrenadt värre än jesuiter och frimurare — det heter: Sällskapet för nyttiga lögners utspridande,. Det skall beafva et filialkontor i hvarje stad och i ett af dessa tror man att detta rykte blifvit kläckt till verlden, och sannerligen, då man så blir trodd, då kan det löra mödan alt ljuga. Man torde imedlertid kunna af hela historien draga den sens moral, att tidningarne icke borde vara genast färdiga att oeftertänksamt trycka hvartenda on dit, som springer omkring på visiter, på klubbar och kaffekalaser. Apropos ljuga, så har Tiden fått sig en korrespondent här från orten, som tyckes hafva föresatt sig att riktigt, som man säger, pudrain redaktionen. Om det är af Taabelighed eller af Ondskab, — det vill jag låta vara osegdt. Samme korrespondent har uppträdt i tvänne artiklar och i den sednare af dessa framställer han sig som en annan person för att återtaga de osanningar han yttrat i den förra, men bär sig icke bätlre åt än att ansiglet synes igenom m r å gång han kommer fram med nya osannin uppgifver han i sina artiklar, att de medel som Jinsemlas till härvsrande småbarnsskola, förstöras,