Aftonbladet – 9 december 1847, sida 1

EN GAMMAL SKULD; TILL HR ÖFVERSTLÖJTNANTEN MHAZELIUS, ELLER BURU KONGL. KRIGSVETENSKAPS-AKADEMIENS SEKRETERARE UNDERVISAR OSS RÖRANDE STÅENDE ARMEER OCH MIFISER: 33 pOBR ER I 73 EF ERA I sistlidn8 Maj månad 1:stes 1 Dag!. AilebanCa en artikel, öfversatt ur en tysk tidning oc3 kallad Mexikanska kriget och de stående härarna. Förf. sökte der på flere skäl, och bland annat med ledning af erfarenheten, visa att det är onödigt att betunga länderna med dryga stående armåeer, emedan en mindre dyr milis eller nationalbeväring med en liten öfvad stam kan göra samma nytta; och tillstyrka för denna sats åberopades exempet af Förenta staternas trupper, som, fastän den stående armeen der i landet är så obetydlig, att den kan räknas för nära detsamma som ingen och den hufvudsakliga styrkan består af milis, likväl ick blott i äldre krig behållit segern emot engelsmönnens stridvana trupper, utan äfven nu sednast i kriget emot Mexiko visat prof på de vigtigaste egenskaperna hos en god krigshär. Detta var ett ömtåligt ämne att komma med här i Sverge. Den tyske författaren bade sannolikt icke anat, att hans artikel här skulle, så att säga, röra på sjelfva hvitögat af dagens frågor, och verka såsom en syl i näsan på vissa oomkullrunkeliga anhängare af de stående armeerna och arnat stationärt i politiken, såvida hans slutsatser kunde gifva ett stöd åt de äfven bland svenska nationen i många år förgäfves hysta och yttrade, men af den högre militårbyråkratiens intressen samt kärleken till statslyx och politisk absolutism städse motarbetade önskningarna om en lättnad på vår krigsbudget genom reformer inom den stående armön. Nigra veckor derefter, eller den 5 sist. Juni, såg man också i Dagligt Allehanda en insänd artikel af br öfverstelöjtnanten, adjutanten hos H. M. Konungen och sekreteraren i krigsvetenskaps-akademien m. m. Johan Hazelius, som hade, såsom det heter i danska språket, smoret sine stövler, och dragit ut emot den tyske författaren och mot beväringseller milissystemet, med öppet visir, d. v. s. med utsatt namn, och följaktligen med hela tyngden af den formidsbla auktoritet, som ligger i en sådan mans dixi. Man läste nemligen i denna replik, att den tyska artikeln, som hade vågat sätta i fråga de stående armåsernas behöflighet till närvarande belopp, utmärkte sig för särdeles skefva åsigfer i det ämne han bebandlar: hvarföre hr öfverste-löjtnanten bad att få meddela några upplysningar; han tal:r om de stora misstag, författaren begått, ber att i förbigående få visa, huru den tyske författaren (som påstått att Förnta staternas milis kostar jemförelsevis vida nindre än stående armdcer) öfverallt är okunnig om siffrors värden, samt slutar sin replik ned följande förklaring: Alla de slutsatser, som den tyska artikeln söker! tt draga från det närvarande kriget i Mexiko, för utt dermed bevisa företrädet hos Nordamerikas krigs-! här och krigsförfattning framför de europeiska krigshärarne och deras krigsförfattning, anser jag deröre sakna allt värde: men har vågat tro att ådazaläggandet häraf möjligen icke skulle sakna detamma. Vi hafva här citerat reden i början några af br ifverstlöjtnantens uitryck om den tyska artikeln i allmänhet, för att visa att han ingalunda! ryser något tvifvel om sin egen ofelbarhet; sannolikt dervid ihågkommande den någonstäles i Kellgrens skrifter förekommande satsen: att förtrösta på sig sjelf, är att fördubbla sin örmåga. Efter en så afgörande dom var det visserligen bra mycket våg:dt att komma sticande med några invändningar.