Aftonbladet – 7 december 1847, sida 3

ock snarare kunna inläras än detta, och då armeåen var bra hemma i det gamla och komplicerade reglementet, så vore det kuriöst, om det fordrades längre tid att lära sig det nya och simplifierade. Blifrva soldatens instruktioner få och enkla, såsom de böra vara, förvises allt pedanteri och charlataneri ur militärtjensten, så torde nu bruklige rekrytsoch regementsmöten uträtta allt hvad som tarfvas, så vida dessa inrättas ändamål enligt. Herr H. borde snarare än exersiskompanier önska sig ett handiag till reglerande af armeens pensionskassas affärer, så att högre pensioner kunde verka en hastigare afgång bland befälet, hvilken skulle inverka på armåens tjenstbarbet vida mer än exersiskomp2nierna, ty hvad armåeen mest lider af, näst felande krigsvana, är öfveråldrigt befäl. Herr H. säger att indelta armeen kostar 4,000,000 rdr bko årligen — nå, men tänk, om denna taxa till sin soldatesque reducerats till hälften för 32 år sedan — då hade Sverges statskassa ägt en liten artig behållning af 46,000,000 rdr bko, som hade satt staten i tillfälle att göra i militärväg hvad den nu ej förmår, uten med allt för svåra ansträngningar, newml. att föra krig. För vår del lefva vi i den tron, att det gamla Sverge hade stått på samma punkt det nu står, äfven om den ozmskrifne reduktion ägt 1um; ty hvilade vår frihet ej på annan grund än några tusende soldater, ägde de ock hr H. till chef, så bv lade den på lösan sand ; men så är det, Gud ske lof! — icke — vår frihet står på ett bälleberg; neml. nationens okufliga mod och bat till utländskt ok. 86 P—-L-M—(Insändt.) ÖDMJUK HEMSTÄLLAN TILL H:R JUSTITIEMINISTERN. Månne justitie-stats-ministerns berättelser öfver brottmål och civila rättegångsärender kunnat träffas af indragningsmakten? Eller hvad kan vara orsaken dertill, att någon dylik berättelse, sedan den som omfattade året 1844, ända hittills icke utkommit. Man skulle annars tycka, att, då vederbörande underdomare och embetsmyndigheter äro skyldige, att inom den 4 Maj påföljde år till justitieministern inkomma med föreskrifne uppgifter för nästförutgångna året, berättelsen för år 4845 nu borde hafva kunnat medhinnas. Den för år 4844 är daterad den 45 December 1845. I det närmaste 2 år hafva således sedan nämde tid förflutit. Värdet af statistiska uppsatser ökas just derigenom att de hastigt blifva för allmänheten tillgängliga. Icke kan detta dröjsmål härleda sig från saknadt arbetsbiträde inom justitieminisierns expedition. Der finnes nemligen en tjensteman med tromans värdighet och motsvarande lön, som uteslutande ägnar sin tid åt uppsättandet af dessa berättelser, åtminstone lärer hans förmåga inom expeditionen icke vidare anlitas. I öfrigt har arbetspersonalen vid denna expeditions bildande blifvit så rundeligen tilltagen, att en af de tre byråcheferne derstädes, jemte skötande af byråchefsembetet, derjemte fungerar såsom expeditionschef. Om en underdomare försummar insändandet af föreskrifne uppgifter till justitieministerns berättelse, undgår han derföre icke åtal och dryga dagaböter för sin uraktlåtenhet. Detta må vara rätt — men om nu lagar och föreskrifter med stränghet skola tillämpas, skall då sjelfva chefen icke kunna uppfylla samma skyldigheter, som han ålägger andra? Man vågar derföre framställa den ödmjuka anhållan, att om den ifrågavarande berättelsen utkommer, hans excellens täcktes, när det sker, uti ett litet företal gifva tillkänna hvad som kunnat orsaka dröjsmålet. Tillförene dömd för försummelse att aflemna matlesrial.er till justitieministerns berättelserp.