Aftonbladet – 7 december 1847, sida 1

är en glödande patriot, och jag en ursinnig rojalist — farväl! I stället alt säga honom detta, håller du honom qvar, smickrar och ställer dig in hos honom, upplåter för honom ditt hus, ehuru han är patriot, ehuru han älskar din hustru — ty denne patriot kan gagna dig med sin patriotism — och äfven älskaren kan främja dina planer med sin kärlek — och medan du låter dem begge sträfva till ditt mål, den ene blindvis likt en dåre och den andra med martyrens milda undergifvenhet — medan du sjelf utför, ej något storartadt politiskt värf, utan blott en låg, enskild hämd — medan du bringar den ena till schavotten och den andra till förtviflan, så flyr du sjelf och döljer dig — du insveper dig i mörker, och likt en ond ande, ser du småleende hur ditt infernaliska verk sår i fullbordan. Lyckligtvis fogade Gud så, alt jag var tillstädes, att jag ej släppte dig ur sigte — och derföre är jag nu här, Dixmer; ag hejdar dig på din blodbestänkta väg och säger till dig: Nu är det nog; längre får du nte gå! — Ah, nu har jag dig, liksom du hale Maurice, och jag är mindre skonsam än du — jag ger dig ingen nåd. Dixmer: Ah, men Maurice var bunden till vänder och fötter; han hade kafle i munnen; han kunde inte skrika, ropa på hjelp; men det kan jag, jag, som nu inte vill slåss med dig. Lorin: Välan, ropa, Dixmer, så säger jag vem du är, och din sak är uppgjord. Dizmer: Ah, du skulle ange mig. Lorin: Du, som sjelf är brottslig, ville nyss inge den stackars aktuarien, som var oskyldig — ah, jag stod der borta bakom brohvalfvet, ag hörde allt och du lärde mig sjelf huru jag skulle gå tillväga. Dizmer: Välan, må göra! Jag svär att möta lig i afton, hvar du vill — och med det vapen? lu sjelf bestämmer. Lorin: Förlåt; men i afton har du kanske nte de der två säkerhetskorten, aktuarien skref under åt dig och som jag såg dig lägga der i lin plånbok. Dixmer: Du vill ha dessa kort? Lorin: Ja. Digmer: Du får dem inte förr än du tagit nitt lif. . : Lorin: Det vet jag nog, och just derföre vill! ag döda dig. Dixmer: Och hvad vill du göra med dessa ort ? Lorin: Gå in i dödsfångarnes sal och sägas