Aftonbladet – 7 december 1847, sida 1

som heter Genevitve, på hvars ansigte redan dödsångesten utbredde sig... såg dig, då hon dömdes af med lifvet, ännu stå orörlig på din plats, i stället att stiga fram och säga till domrarna: Medborgare, ni se ju, att denna qvinna är oskyldig, att Jag ensam är den brottslige, att följaktligen också jag bör lida straffet, och hon få behålla lifvet och friheten... när jag såg, att du inte gjorde detta, att du tvärtom ville bevara dig sjelf åt lifvet och uppoffra henne åt döden, då sade jag till mig sjelf: Vid Gud! han är en nedrig mördare, jag måste döda ho