Aftonbladet – 6 december 1847, sida 3

Jpsala universitets förflyttande till hufvudstaden, ) — torde påståendet icke vara vågadt, att hvarje åt arolinska institutet lemnadt anslag är en bortkastad enning, enär ett sådant, om också aldrig så välommet för att af de magtegande inom institutet istribueras åt vissa äldre och yngre favoriter bland irarepersonalen, omöjligen under närvarande förållanden kan påräknas uppfylla dess rätta bestämnelse att gagna ) eleverna, hvilka i följd af britande enhet och harmoni inom undervisningsveren, och deraf beroende planlöshet i det medicinska tudium, ryckas och slitas fram och åter mellan fvannämnde anstalter och dymedelst hindras att inna den fulländade bildning, som, med redan bentliga tillgångar, i händelse de klokt ordnades, tan vidare tillskott bestämdt skulle kunna beredas. Att genom påpekande af de närvarande bristerna vår medicinska undervisning söka framkalla en indersökning om och en reform uti nu befintliga örhållanden, är insändarens afsigt. Skulle denna ickså komma att misstydas (hvilket efter allsannoikhet ej lärer uteblifva), skall han dock finna en illfredsställelse i bemödandet att åtminstone genom ittalande af sin mening hafva väckt uppmärksamret på hehofvet af ändring i felaktiga institutioner, ch sålunda möjligen, om ock i ringa mån, hafva vidregit till en bättre sakernas ordning, d. v. s. en ådan, då samtliga medicine studiosi till följe af äroanstalternas ändamålsenliga inrättning sättas i illfälle, ja tvingas att draga fördel af den lemnade indervisningen, concentrerad på ct eller åtminstone vå icke flere än tvenne håll, och icke såsom nu Irifvas att söka den på flere, utan att ändock efter lutade studier vid ntgången i det praktiska lifvet itföljas af medvetandet att hafva förvärfvat en, mot idens fordringar svarande, fullständig läkarebilding. Läkare. ) Då verkställigheten häraf sannolikt ännu sin rundliga tid kommer att räknas endast bland pia desideria, torde förhållandena mellan medicinska fakulteterna och carolinska institutet ad interim bäst kunna uppgöras derigenom, att man hos Kongl. Maj:t i underdånighet föresloge nedsättandet af en kommitå, bildad af deputerade så väl från universiteterna som carolinska iustitutet, hvilken skulle få sig uppdraget, att till ett helt ordna de nu beklagligen spridda delarne af fädernestlandets medicinska undervisningsverk. -) Att lärare af utmärkt förtjenst finnas vid våra hospitaler, t. ex. vid medicinska kliniken på serafimer-lasarettet, vid stora barnhuset, 0. s. V., äfvensom att desse lärare i hög grad befordrat medicinska undervisningen hos oss, samt verkligen gagnat både äldre och yngre medicine studiosi, lärer ingen läkare annat än med tacksamhet erkänna ; man vill endast antyda, att detta skett. eller kunnat ske fullkomligt oberoende af institutet, då med full tillförsigt kan antagas att samma nyttiga verksamhet skulle af desse nitiske män varit att förvänta, om de blott och bart varit anställda såsom kliniska lärare vid sjukhusen, utan att kallas professorer vid carolinska institutet, eller, som är detsamma, utan att de förhöjda löneanslag, hvilka i och för de vigtiga clinikerna åt dessa sjukhusläkare nödvändigt måste tillerkännas, just behöft utgå från carolinska institutet; en, i sitt upphof och utveckling med medicinska faculteterna rivaliserande anstalt, som, oaktadt vissa stycken, t. ex. anatomien, der drifvits med både ifver och framgång, långt för detta af brist på elever skulle gått sin upplösning till möte, så framt den icke, för att upprättbålla sitt parasitiska skenlif, med stor fintlighet vetat suga sig fast på ett mägtigt stöd, nemligen dessa hufvudstadens, för läkarebildningen oundgängliga, större sjukinrättningar. — Om en afliden fånge. Red. har biifvit anmodad meddela följande: Rörande den fånge, hvarom i Aftonbladet för len 54, omförmäles, hvilken såsom sjuk blifvit från cellfängelset till kastenhofs-häktet flyttad, torde å upplysas: Alt fången den 24 på eftermiddagen omkring kl. 5 blef i fängelset emottagen. Landsatt å Lidingön af de personer han skulle åtfölja till skärgården, emedan han ej ansåg sig ega krafter resan fortsätta, var han vid sin ankomst till fängelset förtärd af ohyra och uselhet och syntes utmärglad af hunger. — Å Lidingön, der han önskade få en natt dröja, för att hvila sig för hemfärden till Stockho!m, blef han i stället till länsmannen öfverlemnad och till fängelset afsänd. I badrummet qvarstannade han öfver natten och inställdes päföljande f. m. till kansliförhör, hvarest han blef såsom tillhörande Stockholms stad till närmaste häkte förpassad. Härvid uppgaf han med tydlighet och redighet svar å alla frågor, klagade ej öfver sjukdomstillstånd, som kunde erfordra läkares biträde utan syntes fastmera snarare nöjd att genom. poliskammarens åtgärd hastigt komma å fri fot. Fångföraren, som på e. m. honom skulle afhämta, anmälde, att fången trodde sig så svag och utmärglad att han svårligen kunde gå samt önskade deröfver ett skriftligt utlåtande af mig. Ömmande för fångens uselbet afgaf jag ock ett intyg om hans usla belägenhet, icke anande, att en person, som dagen förut kunnat färdas 47, mil åkande, som personligen kunnat infinna sig vid kansliförhör och der afgifva redigt svaromål, utan att öfver nägot illamående sig beklaga, som erhöll och förtärde sina bestämda 2 dag-portioner, ej utan lifsfara skulle kunna åkande transporteras från Rörstrandsgatan till Gustaf Adolfs torg å kastenhoffshäktet dit han var förpassad och dit han egent ligen hörde, då man dagligen ser sjuka från staden och landsbygden transporteras till stadens sjukhus. Cellfångelset och de sjuke besökas dagligen emellan kl. 42 och 2 af fängelsets läkare, hyilket torde anses tillräckligt. Då något sjukdomsfall enligt af hvad ofvan finnes anfördt för omförmälde fånge ej påhballade läkares tillsyn blef han ej heller af sjuksköterskäån för läkaren anmäld eller besökt. Cellfängelset d. 1 Dec. 1844. August Lindström. fängelsets t. f. direktör. — En ohygglig våldsgerning föröfvades i fredags hos en fabrikör Stenström vid Badstugugatan å Söder. En yngling vid namn Johan Boström, som varit i lära, först å Öbergska klädesfabriken, deref(ler såsom murare och sist hos hr Stenström , men blifvit skild derifrån, hade kl. 7 på aftonen gömt sig i förstugan till Sterströms bostad, och då han —-AA es9OmwnknmOssssFtfr-öresr or