Aftonbladet – 6 december 1847, sida 3

I Aktuarien : Hvar då? Dixmer: I dödsfångarnes sal, der de lifdömde förvaras tills afrättningen sker. Aktuarien: Hvad? Skulle du våga dig ditin? Dixmer: Hvarför icke? Om jag bara är säker om att slippa ut. Aktuarien: Säker om att slippa ut... på hvad sätt då? Dixmer: Med ett säkerhetskort. Med ett sådant slipper man ju in och ut ur dödsfångarnes sal? Aktuarien: Ja visst. Dixmer: Nå väl; då behöfver man bara skaffa sig ett sådant der kort. Aktuarien: Ja; men... Dixmer: Ingenting är lättare, när man har vänner .... Aktuarien: Hvad vill du säga? Dixmer: Jag vill säga, medborgare aktuarie, att sådana kort... Aktuarien: Sådana kort? Dizmer: Undertecknas af dig, såsom aktuarie i parlamentsfängelset. Aktuarien: Ja, men endast på befallning af presidenten i revolutionstribunalet. Dixmer: Bah, du räknar väl inte så noga med mig? Se så, nu tror jag åter igen, att du darrar. Akluarien: Du begär mitt hufvud, medborgare. . Dixmer: Ah nej, jag begär bara ett säkerhetskort. i Aktuarien: Akta dig; jag låter arrestera dig, olycklige! Dizmer: Gör det; men i samma stund anger jag dig som min medbrottsling; och i stället att låta mig ensam slippa in i den förfärliga salen, måste du då göra mig sällskap... Aktuarien: Ha, din bof! Dixmer: Inte är det här något bofstycke?... Jag måste tala med min hustru, och jag begär