Aftonbladet – 2 december 1847, sida 2

PROSTEN A. SANDBERGS ANFÖRANDE I PRESTESTANDET D. 30 NOV., i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition lill rikets ständer angående statsverkets tillstånd och bekof. Red. har begärt del af och meddelar här detta anförande in extenso, emedan åtskilliga ledamöter förensde sig dermed och flera yttrede sig serskildt i anledning deraf, mer eller mindre instämmande, deribland förnämligast doktorerna Lyth och Säve samt prosten Melin. Biskop Hedren kunde ej nu säga, huruvida han vore för eller emot, men skulle, när saken förekommer i Sistsutskottet, ej försumma att pröfva hvad som vore öfverensstämraande med rikets bästa. Med honom instämde profes:or Lindgren. Lektor Wallman instämde i den skildring doktor Sandberg gjort af den allmänna ställningen, men tog sig tillika deraf anledning att tala något om ogagneliga reformer, törändringar i folkets erkla seder m. m., frömmendelyxartiklar m. m. Prosten Tranmwus ledde sig från några sifferuppgifter till den satsen, att man ej får antaga, att välmågan eller rikedomen hos ett folk utgör någon måttstock på d. ss förmåga att försvara sig, emedan historien visat, att just de fattiga, men oförderfvade, folken bäst bevarat sin sjelfständighet. Doktor Sandbergs anförande följer här nedan: Då ru propositionen angående statsverkets tillstånd och behof skall remitteras till statsutskottet, och ecär jag icke blir i tillfälle att deltaga uti den noggranna pröfningen deraf, som i bemälte utskott förekommer, anhåller jag att, i afseende på samma proposition, innan den afgår, få inom högv. ståndet något omständligare yttra min öfvertygelse. Ännu har jag i bfligt minne den 49 Febr. 4840, då hit inträdde en stor deputation från bedervärda bondeståndet, med inbjudning att deltaga i en adress till H. M. Konungen, hvilken adress innetöll en målning af landets bekymmerfulla ställning och den tilltagande fattigdomen, samt en underdånig anhållan, att regeringen ville bebjeria folkets belägenhet och in-kränka statsutgifterna till det oundvikligen nödvändiga. — Äfven på detta rum yttrades vid samma riksdag de eftertänkliga orden: det sgår en klagan genom landet om folkets nöd och förlägenhet, ifrån Haparanda till Ystad, hvilken men förgäfves söker att qvälvar. Nu höras dessa klagande röster icke mera inom riksförsamlingen; och det skulle i sanning vara högst tilifredsställande, om tystnaden här i detta afseende kunde med tillförlitlighet ådagaligga en bättre och lyckligare ställning i landet, än den som då egde rum. Men sådant sar eve SKROTAR EDPS ET IEEE NAT ASAT ATEA ETTER TATE