Aftonbladet – 2 december 1847, sida 2

77,632 rdr. Enligt propositionen skall den iskade slutsumman för ständiga behof öfverstiga nu gällande riksstat med 888,773 rdr. Väl säges det äfven, att statsbristsumman, som med bevillning skall fyllas, ändå icke skall förhöjas öfver det belopp af 24,35235,560 rdr, hvartill den vid sista riksdag bestämdes, utan de skola tagas inom nu befintlige eller rättare beräknelige tillgångar. Men vid denna beräkning förete sig åtskilliga betänkligheter. Att tullmedlen, som år 1844 uppgingo till 3,395,747 rdr och 4843 till 3,663,043 rdr och således till mindre belopp än som vid sista riksdag beräknades, som var 5,700,000, skola tillväxa med 53 till 600,000 rår om året, derigenom att tullafgifterna nedsätte:s och fö!jaktligen den utländska importen ökas, är visserligen en möjlighet, men ännu ingen verklighet; och alt grunda ständiga statsutgifter på en möjlig tillökning uti inkomster efter eit liberalsre tullsystem, som ännu ej är antaget, synes vera vanskligt. Väl är det tillika sagdt, att, efter tu!lstyrelsens serskilda uppgift, tullintraderna för sistförflutna året 4846 uppgått till ett hösre belopp. Men detta är blott för ett enda år, och månne icke den förhöjning i tullafgifterna för de stora förbrukningsartiklarna: oberedda hudar, kaffe, socker im. m., som antogs uti 4845 års tulliax2, hvilken med 4846 började att tillämpas, deruti kan hafva någon del? Annu betänkligare är d:t med öbränvinsskalten, som är vorden beräknad i statsverkspropositionen till minst 1,230,000 rdr. Vid sista riksdag beräknades den tili 670,0090 rdr, men dena uppgick för 4843 blott tl 580,000 rdr. Genom en ny beskattningsmetkod skulle den alliså få en tilörning af 670,060 rdr, och således i verkligheten mer än fördubblas. Men den nya bränvin:brännings-förordningen är ännu icke af ständerna antegen, och resu!taterna deraf äro ännu icke af erfarenheten pröfvåde. Och om nu den möjligheten inträffar, att den nya beskattningen på mäske-kzrens kubik-innehåll m. m. skulle kunvza föran!eda större underslef än hittills, eller om författningen icke antages, — buru går det då med de stora inkomsterna, på hviika stöndiga ordinarie statsutgifter skola grundas? — Dessutom är det min Icfvande öfvertygelse, att brinvinsskatten bör hädanefter ovilkorligen till större delen användas för att uppnå ändamålet med den nya fatigvårds-förordningen och att verkliggöra dess töreskrifter; ty det är en ovedersäglig sanning, att bränvinsbandieringen i vårt land har varit, är och skall blifva den djupaste och ymnig.ste källan till fattigdomen och eländet bland de obesutna folkklasserna. Ea anmärkning 1 förbigående kan jag dock härvid icke underlåta, till följd af mina kända tänkesätt. Om det skulle lyckas att af bränvinstillverkningen och försäljningen erhålla. så betydliga statsinrkomsier al en eler unnan million rdr, och derpå grunda uppfyllandet af ständiga stat-behof, så skall bränvinspannan så sammankedjis och fastlisas vid statsverket, att det alimärcna och enskilda elände, som den åstadkommer, skall perpetueras för evördehga tider, och det skall än en gång, likasom 1 de osaliga kronobränneriernas tid, blifva en patriotisk dygd alt bränna mycket, för att derigenom skaffa staten nödvändiga inkomster, och äfven en paåtriotisk dygd att supa mycket, för ati derigenom befrämja afsättningen, hvarpå denna indusrigren, såsom hvarje ennan, måste v.ra grundad. Och hvad hjelper det då, om man af blodspenningarne använder 4000 rdr om året, för att predika nykterhet för storbrännare och storsupare? Vidare bör icke förbises, att äfven i detta nya statsregleringsförslag många anslag blifvit upptagna såsom förslagsanslag, hvilka äro, såsom man vet, af mycket elastisk och expansiv natur; hbvarigenom det beräknade statsregleringsbeloppet kan blifva be tydligen högre. Allt detta kunde väl ändå hjelpas, om blott riksgäldskontorets ställning vore sådan, att det kunde fylla alla uppkommande brist r. Utf den nu gällande ordinarie riksstaten, ehuru den, såsom förut blifvit anmärkt, är 888,773 rdr lägre än den i propositionen begärda, hafva dock, under de sednast förlidna åren, betydliga brister uppstått, dem riksgäldskontoret måst fylla, nemligen: för år 1843 en brist af 243,972 rer; 1844 d:o 220,302 M 4845 d:o 416,000 eller för dessa 3:ne åren tillsammans 250,214 rdr. När härtill läggas bristerna i ordinarie statsanslagen för 4846 och 1847, hvilka brister ännu icke