Aftonbladet – 29 november 1847, sida 3

— Hustru Tison: Du sade, att det fanns någon, som kunde rädda henne! Hvar är denne man? . Hvad fordrar han? ... säg, hvad fordrar hän? Chevaliern: Han fordrar, att du inte mera plågar och förföljer drottningen, att du ber henne förlåta den skymf du tillfogat henne; och om du märker, att denna moder, som också har en: lidande, gråtande, förtviflad dotter, om du märker, att hon genom någon oväntad tillfällighet, genom något himlens underverk: är nära att komma på flykten, att du då, i stället att förbindra hennes flykt; söker underlätta den allt hvad du förmår. Hustru Tison: Hör på, medborgare... du är denne man. Chevaliern: Nå väl? Hustru Tison: Det är du, som lofvar rädda mitt barn? Lofvar du mig det? Svär du mig det? Chevaliern: Allt hvad en man kan göra för att rädda en qvinna, skall jag göra för att rädda din dotter. ! Hustru Tison: Han kan icke rädda henne! Han kan intet... Han lög, då han lofvade att rädda henne! Chevaliern: Gör allt hvad du kan för drottningen, och jag skall göra allt för din dotter! Hustru Tison: Ah; hvad frågar jag efter drottningen! ... Hon är en mor, som har en dotter, det är allt!... men om. man tar hufvudet af någon, blir det inte af hennes dotter, det blir af henne sjelf!... må man gerna föra mig på schavotten; med vilkor; alt man inte rör ett buftudhår på min dotter... och jag skall glad lägga hufvudet under bilan, At