Aftonbladet – 29 november 1847, sida 3

som: Hede godt förråd deraf. Honom kändes det som om Sverige åter stämt möte med — ödet! Får se om det bar någon p,öfre eller nedre kammare att bedja oss stiga in och sitta ned uti — oss ståckars ståndspersoner, eller om det vid denna riksdagen, som de föregående; far emot redin i tamburen! Det tyckes dock verkligen som byråkratiens chef borde känna till allas vår kammarrätt, eller hur? — Imedlertid, om man får tro de kon: servative, skulle vårt gamla beskedliga, hederliga öde blifvit riktigt krångligt på gamla dagar. Du vet dock, bästa allmänhet, att det just ej är kungsord; hvad de konservative säga; också börjar riksdagen redan antaga en menskligare fysionomi denna sista veckan, än den haft den nästföregående. Man kan temligen tryggt antaga, att åtskilliga reformer skola snart nog stunda. (Tidens näsa stundar främmande, det märks redan.) Innan bänkmänsoch elektorsvalen hade försiggått, var det konservativa partiet tvärsäkert. Det grå tillkännegaf förgäfves sin närvaro. Det påminte om tvänne personer på en fransysk karrikatur, hvilka föreställas träffa hvarandra. Den ene säger: Monseur j suis Cocardeau! Eh! bien? svarar den andre. Eh! bien? — — ch bien j:suis le malheureux poux de la malheureuse que vous — qui vous — enfin ysuis Cocardeau! Eh! bien? Det var också ej utan att jag började frukta för utgången 2f det konservativa partiets magnifika bållning, den kunde minsann skrömt-hvilken som helst, och hade redan skrifvit första versen af en helsningssåne till det konservaliva partiet, så lydande: Säg hvarför fiende till ljuset, till fromtidsmål och fritetsstrid? Mår för att bli ännu en tid coq de village på riddarhuset? när binkmansvalen kommo emellan. Imedlertid, då det började lida mot de yttersta tiderna, blef det inre af dagens historis helt annorlunda. Då lära personer blifvit utkallade från spektakler och middagsbjudningar, för att lofva sina röster åt de konservativa listorna, ja, men hsr hört dem beklaga sig, att de midi på Norrbro blifvit ryckta i rocken och anmodade derom. Hvem kan då undra på att en och annan verkligen blef örryckt Detta oaktadt segrade de: liberala partiet i alla stånden; äiran var således icke längre på Pumpenicklarnes sid:,! — Så påstår en del; det begripes, att roycket beror på huru långt rouan sträcker bemärkelsen liberal. Teatrarne hafva erbjudit åtskilligt af intresse, såsom hr Gänthers rentree i Kärleksdryckenp, och hr Dablquists recett med Börjsons nya skådespel Erik den fjortondes son,. Hr Giönathers konstnärsskap är hvad Fransmännen kalla pfin , det är en graciöst utbildad talang. Mottagandet var smickrande. Erik den fjortondes son) äger samma fel och samma förtjenst som skådespelet Erik den fjortonde,. Nästan ännu skönare språk, större rikedom på bilder ech mera glänsande firgprakt i de tvänne första akterna. I de tvänne sista åter kanske större brist på hardling, på den der dramatiska ruffen — jag ber om ursäkt — som Blanche i så hög crad besitter, samt, i förening med denna brist, väl mycket Fader vår och amen. — Bide hr Dahlquist och fru Hjortsberg utförde sina roller pcum emphasi et elegantiz, som en klassisk Upsala-magister skulle uttrycka sig, och inropades tvänne gånger. I lördags gafs soir:n för artisternas och litteratörernas persionskassa,. Utom kongl. familjon, som bivistade densamma, och M:lle Lind, som då, om jag ej missminnes, för första gången återsågs ute i verlden sedan hennes återkomst, var salenger, så långt utrymmet medgaf, uppfylld af åskådare. Blend annat höll: ett allt igenom originellt och stundom qvickt föredrag af magister Jederholm, hvilken tycktes föredrsga det inre lifvets fenomerer i det yttre i våra dagar fram för forntidens drömmer, mirakler cch andesyner. Må vara. Men kr Jederholm tog icke i betraktande hvad nutiden ännu i den vägen kan presc.a, nemligen bjernspöker, och uppehöll sig icke heller vid chiromsntien eller konsten att spå i bänderna. Forntidens krassa chiromanti är visserligen försvunnen, men hvar man vet, att genom en sakta handtrycknirg göra damerna ännu mirskler! — Tafvelgalleriet var smakfullt arrangeradt af hr Wobifahrt. Man såg der flere teflor af verkligt värde. De sköna korsterna, säcer konstvännen, hafva med vårt friskare politiska lif fått raskare fart. Musik komponeras, dramatiken lefver upp och tiflor expo:eras. — Ja väl! De sköna konsterna börja numera viga visa sig i det off ntliga, men — i tricots! — Söderns företräde är och blir den kyska nakenhetens. Hos oss måste ej blott kropp, utan äfven själ vara riktigt ombonade. Det är skada att de sköna konsterna ej skola tåla vid klimatet. och att vår nordiska drägt är dem för tung! Det är knappast tänkbart, att Armid:s nymfer kunna bada sig i kristallklara böljor, någen Rossinis opera eller någon Titians qvinnofigur kunna framstå här uppe i norden, der man måste gå klädd i muff och pelis! EK. as een (Insändt.) Uti AM 22 af Aftonbladet finnes införd en artikel. hemtad ur tidningen Upsala och rörande den af studentkorpsen härstädes åt Geijer beslutade sorge-l. fest. Den är riktad mot härvarande nationernes kuratorer, såsom de der skulle vara egentliga orsaken till nämnda hövstidlighets uppskjutande eller,l: