Aftonbladet – 29 november 1847, sida 3

institutioner, älfversom den förtjusning, hvarmed det södra Europa i närvarande ögonblick hyllar Pius den nionde. Finnes nu hvarken. det ena eller. andra af dessa föremål för den politiska tron, eller om man af fåvitskhet söker att konstladt bibehålla det förra slaget deraf hos en nation, hvarest det blinda devuemangets tid för alltid måste vara ute ), samt motarbetar den utveckling och de politiska reformer, som kunna gifva stöd åt de sednare, så mås!e deraf uppstå ett tillstånd at söndring och skepticism, som är ganska betänkligt för samhällets bestånd om det får fortfara. Skulle nu en allmän liknöjdbet i afseende på den påbörjade riksdagen verkligen äga rum, som mången tyckt sig finna, så kan den väl svårlisen härleda sig från annat, än en sådan skepticism, som den nyssnämnda. Men man bör, såsom förut sades, akta sig för förhastade omdömen i slika saker. Det finnes hos oss rätt månsa, som ära alltför mycket fallna för att öfvergå från den ena ytterligheten till den andra, och ut vid minsta motgång falla ned till det sinnesillstånd af moralisk hållning, som fransmänren sal!a platityden, eller hvad man med ett fizgurigt hvardagsutiryck kunde kalla att falla ned ill en pannkaka; det hör till dena brist på energi och aktif uthållighet, som ingår nog allmänt i nationalkarakteren och är en bedröflig följd af det långvariga hycklerisystemet just i vår politiska rel:gion. Men i sjelfva verket är det väl ännu icke så farligt, åtminstone ingalunda objelpligt. Det måste särskildt för denna riksdag vara en naturlig följd af den ovisshet, som valet af en så stor mängd nya ledamöter i tvänne stånd, och den icke precist alltid så lyckliga erfarenheten om borgmästarnes utöfning af representationskallet, måste alstra i afseende på riktningen af åsigterna inom dessa stånd, att några bestämda förhoppningar icke kunde gifva sig luft innan ståndena samlats elier något lysande horoskop på förh:nd ställas för riksdagen. Men det torde ännu vera ganska ovisst, huruvida man icke bedömt borgmöstarne orätt genom den här cch der uttryckta farhågan i atseende på deras Lberalitet eller sjelfständghet. Stulle anledning i något fall fisnas till sådan farhåg2, så vore det väl egentligen i penningefrågorna, der den starkaste påkänningen venligen förekommer, af de personer eller myndigbeter som äro direkt intresser:de, ehuru det är troligt, stt embeismän, som tillhöra den civila förvaltningen och genom sin beröring med folket i städerna hafva dagligen tillfälle, att se huru miåaga af de skattdragande som sjellfve måste dragas med knappa vilkor, icke kunna vara så serdeles böjde för att, det mesta af rikets besparingar och tillgånger fortfarande skall uppslukas af de ständigt ökade fordringar på enslag för militärväsend.t, hvilka naturligtvis kunna utsträckas i oändlighet, så låogt Ständerna säga ja och folket förmår betala; men hvilket också gör att så länge detta so!datväldets arspråk får ligga öfver, kan man aldrig få tillräckliga medel till en mängd andra för samhällets bibebållande och utveckling vida mera maktpåliggande förbältringar af både andlig och materiel beskaffenhet, såsom undervisningsväsendet, för hvilket så otroligt mycket ännu återstår att göra; anstalter till skolornas utvidgning och lärares anständiga bergo ng, större allmänna lokalers anskaffande, för att kunna begagnas till bildande och nöjsamma sysselsättningar för de arbetande klasserna om söndagseftermiddagarna; samt ett mera verksamt ingripande från staters sida i hela det bestyr och den omvårdnad, som afser att förekomma den moraliska depravationnn, uselbeten och brotten, medelst hvad man kunde kalla den preventiva fattigvården; ett fack, hvilket hos oss hittills är nästan helt och hållet försummadt. Att man i nyssnämnda hänseende icke har att befara någon brist på omdöme eller sjelfständighet från pluraliteten i Borgareståndet, tycktes ock visa sig redan i lördags, då den kongl. propositionen. om statsve kets tillstånd och behof förekom derstädes, och af den enighet som syntes vara rådande i förvåningen öfver de i flera fall oväntade anspråken på ökade anslag, äfvensom öfver kalkylen å statsinkomstern2. Angående representationsfrågsn har man så vidt vi känna, icke heller ännu erferit någonting som ger anledning att förmoda, det Borgaresåndets pluralitet skulle blifva af ett annat tänkesätt nu, än vid förra riksdagen. Tvärtom, och så vida ej alla kännetecken bedraga, ser det ut, som om detta Stånd tillika med Bondeståndet, vid denna riksdag skulle taga ett steg närmare än: förut, till erkännande af den grundsatsen, att hvarje svensk husfader äger rätt att betrakt2s såsom medborgare, med jerålikhet inför lagen, eller utan alltför stor öfvervigt åt börden eller penningen. Den son tager allt detta i betraktande, kan således enligt vårt förmenande trösta sig, att den skenbara liknöjdhet, som under d2 föregående veckorna visat sig i afseende på den nu börjande riksdagen, i sjelfva verket var ett blott ögonblickligt och öfvergåendefenomen, som bade intet vidare att betyda såsom politiskt tecken, :) Ett märkvärdigt bevis nog på den stora makt, som tidens och sanningens kraft i förening utöfvar, är att i Ryssland, som på de sista 20 åren haft flere politiska skakningar, bar det egentligen varit adeln som gjort flere revolutionära försök emot despotismen och till fribetens förmån, oaktadt adeln är det stånd, som egentligen drager största fördelen af det nuvarande tvånget i Ryssland. RAA TI