Aftonbladet – 29 november 1847, sida 3

döl... att döl... hvad är väl det?.:. Ha, hay-ha!... (Hennes skratt öfvergår omsider i snyftningar.) Dizxmer: Kom, kom, chevalier! Ni förmår ingenting öfver henne. or Hustru Tison (hejdar chevaliern): Ah, så får du inte lemna mig!:.. man kommer inte och säger till en mor: Gör hvad jag vill, så skall jag rädda ditt barn, för att sedan säga henne; anhändal! ... Säg! Kan du rädda henne? Chevaliern: Ja. Hustru Tison: När då? Chevaliern: Samma dag hon föres ut till schavotten. Hustru Tison: Hvarföre dröja till dess?... hvarföre inte i afton? ... hvarföre inte i natt? ... hvarföre inte nu strax? Chevaliern: Jag kan det inte förr, Hustru Tison: Ha, ser du nu!... du ser nu sjelf att du inte kan!... men jag kan, jag! Chevaliern: Hvad kan du? Hustru Tison: Jag kan plåga och förfölja drottningen. Jag kan spionera på henne, som du säger, du aristokrat! Jag kan hvarie stund, dag och natt, gå in i hennes fängelse!... och allt detta skall jag göra... och vill hon fly... ha, vi få väl se... då man inte vill rädda min dotter ... vi få väl se, om hon blir räddad, hon!... Marie Antoinette har varit drottning, det vet jag nog, och Heloise Tison är bara en ringa och fattig flicka, det vet jag också! ... men på schavotten äro vi alla lika. Hufvud för hufvud, vill du det? Chevaliern: Välan, må göra! Rädda drottningen, så räddar jag din dotter.