Aftonbladet – 29 november 1847, sida 2

rättighet att slippa in. Det var medborgaren Lorin och medborgaren Maurice, som släppte in henne :.. hon sålde blomsterbukelter . . . och i blommörna funnos biljetter, ja, de äro aristokrater allihop... alla, utom medborgaren Morand, som är en: hederlig man... för han gaf mig eh assignat på tio livres. Derföre änklagar jag ckså inte hönom; men jag anklagar medborgaren Lorin, jag anklagar medborgåren Maurice, jag anklagar blomsterhandlerskan: de äro ländsförrädare allesamman ... jag anklagar, jag anklagar... Rocher: Bra, bra... de stryka med allihop. Hustru Tison (till Rocher.) Och jag får återse min Heloise? Rocher: Ja, var lugn du bara! Hustru Tison: Godt, godt! Generalen: För nu hit blomsterhandlerskan. Chevaliern (afsides): Ah, det är förfärligt: TRETTONDE SCENEN. DE FÖRRE BLOMSTERHANDLERSKAN. Blomsterhandlerskan (slår upp sin slöja: Här är jag, medborgare general. Hustru Tison: Heloise! min dotter!... du här... hvarföre kommer du med gendarmer? Heloise: Emedan jag är anklagad, min mor. Hustru Tison: Du anklagadt..af hvem då? Heloise: Af er, min mor... jag är blomsterhandlerskan. 1 Maurice: Ha, den olyckliga! : Hustru Tison (faller på knä): Store Gud! Generalen: Hvad heter du? Heltorse: Ffelöise Tison, medborgare. Generalen: Var det du, som här för en stund sedan salde en bukett nejlikor åt municipal embetsniannen Maurice Linday ? Heloise: Ja, Medborgare, det var jag. Hustru Tison: Hvad säger hon? Generalen: Hvarföre bjöd du ut dessa nejlikor åt honom? — 24