Aftonbladet – 26 november 1847, sida 3

TUCE JUSLIVECAdHSICENS UPPIPGTRBSUIMUTL — —— — Tiden, för i dag innehåller, i anledning af elek!orsvalet bos Adeln, ex expektorat:owv, sow, om vi ej irra oss, torde kommit från br presidenten sjelf, cch hvilken är rätt intressant genom den paiva och berömvörda öppeuhet, bhvarmed utskottens blifvande utseende förutspås, med bifogade betraktelser från den skonservativa synpunkten. . Vi meddele följande utdr2g: Coalit.or.en segrade på Riddarhuset, och Medelvägs nännen synas, bland 25 elektorer, hafva 43 till 46 röster att påräkna. Att friherre v. Kremer begågnat verksamma medel till framgångs vinnande, har utgången visat. För mycket har han dock att tacka lyckan, som, efter vanligheten, står dem djerfvom bi,, ty af 3 lottningar, som på Riddarhuset anställdes, mellan konservativa och liberala kandidater, vunno ständigt de sednare. I händelse af motsatt utgång hade öfvervigten varit i de konservatives händer. Oaktadt detta missöde hade, vid valets slut på förmiddagen, 29 af deras kandidaater, emot 21 af motståndarnes, likväl ingått bland bänkmännen. Men, vid elektorsvalet på aftonen, visade det sig, att de konservative gjort missräkning på tänkesätten hos 5 af sina bänkmän. Friherre von Kremers, genast vid bänkmansvalets slut omtalade yttrande, att han kunde påräkna 26 röster, visade, att han bättre kände de sina. Den, som med kännedom af personerna, genomläser listan öfver Adelns elektorer, finner, att deribland äro några rent konservativa ledamöter, men inga fullständi, t liberala: hvaremot medelvägsmänpen äro desto flera, och hafva utskottens besättande i sina händer. Ea sådan sammansättning af elektorer torde rättast kunna kallas för ett uttryck af medelvägens högra sida. Utszottens bildande torde dock svårligen kunna ske i öfverensstänimelse dermed; ty medelvägsmännen, som fått öfvervigten genom de liberalas bistånd, skola väl godtgöra dem, för ett så väsendtligt handtag. Troligen få vi derföre se en liberal ordförande i det ena Utskottet och en konservalif i det andra, samt inom hvartdera för sig blandning af ledamöter af begge slagen. Det bådar en rikedom på tvister, hvilkas utkämpande inom utskotten dock är, efter vår tanka, vida bättre, än om händelsen skulle blifva nu, såsom 41840, att utskottsledamöterna af 3 stånd vore af en färg, med Borgareoch Bondestånden, samt Presternas flesta utskottsledamöter, af samma färg med Adeln och Presteståndet in plenis. Sådant kommer ofelbart att inträffa om Adelns elektorer så inskränka sig inom medelvågsmän och liberala, att af konservativa ledamöter blott för syns skull någon insättes i hvarje utskott. Då tro vi oss, med sannolikhet, kunna förutsäga, att ärendernes gång blifver följande: Från Konstitutionsulskottet fås, utan tvifvel, ett medelvägsförslag till representations-förändring, i kommittens e:ler hr Åkermars anda; och det blifver troligen hvilande på bordet till nästa Riksdag, emedan denna framgång visendtligen beror på omröstning i det förstärkta Konstitutionsutskottet. Ett sådant förslag torde icke skada, utan snarare gagna. Tid går väl derigenom förlorad, men allmänna uppmärksamheten fästes derunder på förslagets brister, och uppdeagar dem, till det helss förkastande, likasom det bände med 4840 års liberala förslag. Sedan torde sinnena först vera tillräckligt förberedda på mottagandet af ett, från Ståndsgrundsatsens bibehållande utgående, förslag, hvilket, nu framlagdt, skulle, likasom vid 4844 års riksdag, troligen hafva rönt ett öfvervägande motstånd hos Borgare och Bönder. Andra grundlagsändringsförslag, hvilka möjligen genomdrifvas, måste, till vår lycka, jemväl hvila till nästa Riksdag. I Stats-Utskotlet skall, om 2 stånd nu, lika ofta, som 4840, stadna mot 2, medelvägen äfven göra sig gällande, genom omröstningarne i det förstärkta utskottet. Då går det troligen så, att intet väsendtligt anslag nekas, men hvart och ett nedprutas så, att det ej räcker till sitt ändamål. Största faran ligger nu på grundskatternas förvandling i penningar, och indelningsverkets undergräfvande. Men vi hoppas, att krigsbefälets muntligen framburna erinringar och andra eftertänksamma menniskors varningar skola slutligen förmå Konungens rådgifvare att afstå från åtgärder, som skulle göra både försvarsverket och andra rikets angelägenheter mera än hittills beroende af bevillningar. I PBevillnings-Utskoltet komma de liberala förmodligen att försöka frihandelns genomdrifvande, medelst tulltaxans upprättande iöfverenstämmelse dermed. Det blefve en bjertstöt för Sveriges näringar, om det stånd sk men vi hoppas, att omsorgen för eget bestånd skall, när det kommer till verkställighet, vara starkare än fribhetssatserna, och derigenom rädda en