Aftonbladet – 25 november 1847, sida 3

vatt jag, medelst framläggande af sakupplysningar, nu har rättat, hvad de hafva skrifvit orätt. — Må nu publiken döma oss emellan!! J. Engström.n Jemför man härmed doktor Engströms försvar i B. af den 46 Oktober, der han yttrar sig om denna sak med följande ord: Och hvad den (sjelfva saken) beträffar, så vill E—m, för att visa sin tro med sina gerningar, å nästkommande rättegårgsdag den 23 ,dennes, erbjuda sig att med sjelf sins ed vita poch betyga att D:r E—m, före den nuvarande pprocessen med Sylvander, aldrig hade ens fråpgat efier dennes förhållanden, såsom lärare, phärstädes, eller vid akademien, och icke derbom någonstädes eller af någon hört sögas ett benda ord, hvadan Engströms tirader i Barom. bom Philodikajes-Sylvander ej kunnat röra denmes akademieller skollärarbestyr, samt vidare följande stycke i B. af den 3 November: I fall den omständigheten skulle synas egen hatt E—m icke visste hvarest, eler huru masgister S. var anställd ccb, om nigon tycker pdet vara besynnerligt att E—m icke alls fråpgade derefter, så må nu allenast rämnas, att E—m ansåg och anser hrr skolmagistrars, liksom landtadjunkternes ställning, vara alltför punderardnad att kunna betyda synnerligt mycsket, utom de högre skolherrarnes medverkan; och när E—m trodde sig icke böra forska i nde högre skolregionerna, så var det uppenbarpligen ändamålslöst befaita sig med de lögre, ,hvad angick magister Sylvander. Sådan är den bekännelse, som sjelfmant göres af samme Barometerskribent, som förut med myndig ton ordat cm att han blifvit forcerad att sålunda afslöja hr magisterns oskicklighet, både som skollärare och publicist; men det var nödvändigt, ty en gång mise äfven skolan och dess inre väsen granskas. Hvem ivser jieke, ef:ier inhemtande bäraf, rätta halten af Barometsrförfatterens rgranskningar och pbelysningar, rTörsnde ämnen, bvilka han anser ,uppenbaligen ändamiålslöst att befatta sig meda och derföre alls icke frågade derefter,? Hvilken exempellös publicistisk depravation att med myndig ton upphäfva sg till domare öfver ämnen, rörande hvilka man sjelf gväljes i den fullkomligaste okunnighet, s-mt till sist söka försvara sitt oskichl.ga beteende med ett högtidligt åberopande af denna samma okunnighet! Till dylika orimligbeter föranleder denna smädelselusts, derna brist på rätiskänsla, för hvilken alla medel anses beigade, blott de förmepas leda till det önskade ändamålet. Må allmänhetens domslut afgöra, om ett dylikt handhafvande af publicistens ansvarsfulla kall icke förtjenar stämplas med den publicistiska vanfrejdens prägel.