Aftonbladet – 25 november 1847, sida 2

Chevaliern: Min bästa Dixmer, det har jag, inte sagt. . Dixmer: Men jag säger det, jag. Ah, jag vet ganska väl, att Genevieve ingick hvad man kallar ett förnuftsgiftermål, då hon, af lydnad för sin far, gaf mig sin hand; men om ingen kärlek bor i hennes hjerta, är det väl ändå möjligt att hon eger mod. Chevaliern: Jag säger ännu en gång, Dixmer, att Genevieve hvarken kan eller bör invecklas i saken. Dixmer: Jag begär inte Genevitves kärlek, jag begär blott hvad hon är mig skyldig, undergifvenhet...-. Jag har en tacksamhetsskuld till er, chevalier .... Ni räddade en dag min förmögenhet, min heder. Chevaliern: Låt oss aldrig mer tala om den saken. Dixmer: Tvärtom, chevalier, låt oss tala derom ... Jag stod redan vid afgrundens rand, då ni räddade mig genom uppoffring af hela er förmögenhet och genom att blottställa ert namn, ert fläckfria namn ... Nå väl, då svor jag, att Dixmer, och att alla, som buro detta namn, skulle oinskränkt uppoffra sig för er, att vi skulle dela era faror, och blindt tillfredsställa er minsta nyck ... För öfrigt är ju min hustru en syster för er?... Tror ni väl man behöfver tvinga henne att tjena er? Om ni trodde det, chevalier, gjorde ni oss alla en förolämpning ..Chevaliern: Tack för er varma tillgifvenhet, Dixmer! Jag skall söka ställa så till, att Genevitve aldrig blir blottställd för min skull; och era tjenster, era vänskapsprof kan jag ta emot. Ackl jag måste ju? Ty jag äger ingen annan utväg att hinna det mål jag föresatt mig. Jag är fridlös, Dixmer ... utan hem, utan tillflykt; tvungen att dölja mig, kan jag sjelf ingenting vidtaga; ni -deremot är fri; känd af alla, hedras af ett offentligt förtroende, .. är kapten vid nationalgardet ... Handla derföre!... Ni är armen. Hvad republiken fordrar af hvarje konspiratör, som tappat spelet, är hufvudet. Om vi tappa, betalar jag med mitt. Dixmer: Chevalier, bistå mig endast, det är allt hvad jag begär. Och se här nu nycklarne